– Vår deltagare är ofta yngre än publiken, vilket gör oss lite unika, säger han.

Det är elektronisk, blandvarianten elektroakustisk och experimentell musik som gäller. Många av de artister som uppträder är studenter från landets musik- och kompositörsutbildningar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Gammal gruva

Den lokal som festivalen håller till i är det som tidigare var järngruvan i Norberg. Huvudscenen finns i den byggnad som var anrikningsverket, det vill säga den plats där den järnmalm som tagits upp ur gruvan separerades från slagg, för att sedan transporteras vidare. Anrikningsverket, som också gett namn åt den förening som arrangerar festivalen, är en betongbyggnad som delvis är öppen uppåt. Inne i byggnaden finns en del avsatser som balkonger längs väggarna.

– Det är en i stort sett orörd industrimiljö som vi jobbar med. Vi gör så få ingrepp som möjligt. Det handlar mest om att vi ordnar med en stilfull belysning, säger Johan Östman.

Liksom de övriga mindre byggnader som används under festivalen, har anrikningsverket använts sporadiskt för olika aktiviteter och arrangemang sedan gruvan stängdes 1982, med Norbergfestival som den stora evenemanget. Men som scen har den enligt Johan Östman stora kvaliteter.

– Akustiken är närmast katedralisk. Ljudet där blir vackert, helt enkelt, säger han.

Flera konstarter

Utmärkande för Norbergfestival är också att den blandar flera konstnärliga uttryck, så att musik möter performance, dans och andra konstformer.
Den som ansvarar för den delen av programmet är Frida Sandström som arbetat med ”danspest” som tema.

– Danspesten, eller choreomania som det också kallas, uppstod i Europa under 1400- och 1500-talet. Den bestod i att stora grupper av människor dansade så länge att en del av dem faktiskt dog. Varför vet man inte, men det finns teorier om att det var en svamp som de åt, säger hon.

Det som de medverkande konstnärerna i årets festival fångar upp från danspesten handlar mycket om det kollektiva i fenomenet. Under festivalen kommer flera akter att närma sig vad en manisk kör kan vara i dag.

–  Det handlar om kören som rörelse, röst och handling, säger Frida Sandström.

Hon ser den kollektiva dansen som intressant, både ur dåtida och nutida perspektiv.

– Det var främst den arbetande och fattiga befolkningen som deltog i danserna. Varför de gjorde det vet vi inte, men det är lätt att tänka sig det som en politisk dissonans när den här kollektiva massrörelsen bröt ut i samhällen som var mycket auktoritära. I vårt samhälle är kören och det kollektiva intressant då så mycket idag handlar om monologer. Det syns till exempel inom politiken, där vad enskilda politiker säger och gör kan få mer genomslag än det som handlar om partier, grupper eller folkrörelser, säger hon.

Arrangörerna räknar med uppåt tusen deltagare, vilket är maximalt vad som ryms i lokalerna.