Dansar med bebisar

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är en föreställning för bebisar och deras vuxna, med små och stora under i fokus. I synnerhet undret barn, barnet som kommer till sina föräldrar. Tillsammans med två dansare upptäcker publiken ett rum, ”där kroppar, tyg och ljus dansar”.

– Vi har byggt upp ett väldigt taktilt scenrum och vi jobbar jättemycket med ljus och ljud och våra rörelser som dansare. Våra kostymer är sydda av badrumsmattor så barnen kan känna och gräva in sina fingrar på våra armar och ben, säger koreografen Tove Skeidsvoll.

Får vara med på scenen

Mitt bland dansarna på scenen befinner sig publiken – barn från 4 till 18 månader– och deras vuxna. Tanken är att de ska röra sig som de vill och kunna ta del av det som händer med alla sinnen.

– De är med oss inne i scenrummet och rör sig precis bredvid, säger Tove Skeidsvoll.

– Vi ser på barnen som väldigt kompetenta och egna personer. De har ett helt annat förhållningssätt till sina sinnen, och vad de uppmärksammar och ger uttryck för är så otroligt spännande och radikalt om man jämför med oss vuxna.

– Vår förhoppning är att publiken upplever något nytt tillsammans och att föräldrar kanske kan se sitt barn på ett nytt sätt.

Under sina testvisningar har ensemblen fått se prov på att vuxna ofta har en helt annan uppfattning än bebisarna om saker och ting.

– När vi spelade för en test­publik så var det en mamma som hade trott att hennes barn skulle bli rädd. Men det var inget för det barnet som var skrämmande. Och det är så roligt det där med hur vi vuxna kanske reagerar på någonting medan de riktigt små barnen reagerar annorlunda. De kan ju låta jättestarkt eller inte alls vara mörkrädda, till exempel.

En ny tidsålder berör

När danskollektivet jobbat fram ”Under” har de gjort research och diskuterat samspelet mellan föräldrar och bebisar, sinnen och intryck och klimatet. Och de har inspirerats och berörts av begreppet Antropocen, den nya geologiska tidsåldern där människan på ett oåterkalleligt sätt nu påverkar hela vår planet.

– Det blir en blandning av kopplingen till det lilla livet, mikro, det här nya barnet som föds, som är väldigt lokalt och samtidigt är det ett under att livet uppstått. Och om man då drar det till hela jorden, makro, då blir det så dånande att det här livet finns på jorden och en slags rädsla över att det ska försvinna, säger Tove Skeidsvoll.

Den första personen att sätta upp en föreställning för bebisar i Sverige var Suzanne Osten som 2006 satte upp succén ”Babydrama”. Sedan dess har många följt hennes exempel. Och frågan om vad bebisar får ut av kulturupplevelser och varför det görs föreställningar för bebisar är inte längre relevant.

– Suzanne Osten satte på många sätt satte igång det i Sverige och nu händer det väldigt mycket spännande för den här målgruppen.

– Och varför skulle man inte göra kultur för bebisar?