Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
– Jag frågade om jag fick göra vad jag ville, och han sa ja. Så då kom jag med det här förslaget, och han tyckte det var jättebra. Det innebar ju att jag ville jobba med ett antal skådespelare på teatern och deras mammor, så där startade ett större samtal kring hur vi skulle göra det.
I ett försök att konkretisera vad ”DNA – dansa nära anhörig” – handlar om, så beskriver nog Backa teater det bäst själva på sin hemsida: ”Fyra mammor får berätta om sina liv, fyra barn får förhålla sig och lyssna och dansa med. Får jag lov? Hur nära får jag komma?”
Gjort djupintervjuer
Malin Holgerssons roll har varit att göra djupintervjuer med mammorna. Sedan har hen och Tove Sahlin tillsammans klippt och skapat dramaturgi av deras berättelser.
– Vi jobbar jättenära. Redan när jag fick idén sa jag att jag vill göra det här med Malin, berättar Tove.
Hon driver vanligtvis danskompaniet Shake it collaborations, och idén om en dans med mammor är sprungen ur föreställningar hon gjort där.
– I det kompaniet har jag intresserat mig för det privatpolitiska. Först har jag satt min parsamhet under lupp, och sedan har jag satt min familj under lupp i ett scenkonstverk med min svärmor och min bonusunge, biobarn och min expartner. Jag drivs av att se hur jag kan jobba med idéer om vems kropp som säger vad. Kroppen är mitt primära uttrycksmedel, säger Tove Sahlin.
Tillbakalån från Stadsteatern
På sätt och vis är samtliga på scen under DNA amatörer. Tre av fyra mammor är det i sann bemärkelse, men även skådespelarna är oprövade som rena dansare. Den mamma som skiljer sig från mängden är Astrid Assefa, mamma till Hannah Alem Davidson och skådespelare själv.
– De fick ta mig trots att jag är skådespelare själv, skrattar Astrid Assefa. Men jag är faktiskt mamma till Hannah också. Och jag har ju aldrig hållit på med dans.
För Hannah Alem Davidsons del är medverkan i DNA ett tillbakalån från Stadsteatern, där hon senast var med i ”Utvandrarna”.
– Att Tove skulle göra ett projekt här pratades det om redan när vi gjorde Misfits, som hon var koreograf på. Jag blev sugen på att vara med, men visste bara att det skulle vara en dansproduktion. Lite senare hade hon en workshop här, och ytterligare lite senare fick jag en förfrågan. Men från början visste jag inte det här med mammorna, säger Hannah Alem Davidson.
Tove Sahlin och Malin Holgersson vill även lyfta fram en politisk aspekt i projektet.
– När du kom till mig med idén så kände jag mycket för det här med att ”mödra världen”, som du brukar säga, säger Malin Holgersson och vänder sig till Tove Sahlin.
– Det gemensamma ansvaret i att ta hand om varandra, omsorgsarbetet, och där delar vi mycket den ideologiska och politiska botten som vi jobbar kring, fortsätter hen.
Lång urvalsprocess
De fyra medverkande skådespelarna, samt deras mammor, togs fram via ett ganska långt vaskningsarbete ihop med Backa teater.
– För mig var det både skådespelare som jag jobbat ihop med som jag visste tyckte om att dansa. Sedan var det samtal kring vilka mammor som fanns här, kunde, och så fick jag lite förhistorier kring dem, säger Tove Sahlin.
När skådespelarna var klara, och deras mammor förklarat sig villiga, så tog Malin Holgerssons arbete med att intervjua vid.
Bland berättelserna hen har fått fram märks mamman som var en helt fri kvinna fram tills revolutionen i Iran vid 19 års ålder. Plötsligt fick hon sedan inte säga vad hon ville, eller ha på sig vad hon ville. Här finns också, från vår synvinkel, mer vardagsnära mammabekymmer i Marks kommun. Eller första mötet med sin adopterade dotter, eller hur det var att få fram mat på bordet ur Greklands jord under 1980-talet.
– Vi försöker fånga dem som komplexa, hela människor och inte bara ett livsöde. Sorg men även glädje, sjukdom och liv. Tvära kast och inte bara en berättelse, säger Malin Holgerson.
Alla fick samma, öppna frågor, och ungefär samma tid, men samtalen blev väldigt olika.
– Sedan har vi gallrat och kokat ner det. Men även jobbat med materialet med både mammorna och barnen där de lyssnat parvis på mammans berättelser.
– Det är mycket av historierna som jag vet och har hört. Som saker kring din uppväxt eller att jag är adopterad. Men sedan finns det ju frågor som jag inte går runt och tänker på i mitt vardagsliv, som om vi dansade under min uppväxt. Så lite nyheter, men inga direkta chocker. Fast jag har fått insikter i hur du tänkt ibland, säger Hannah Alem Davidson, riktat till mamma Astrid.
Mammorna har själva valt vilka låtar de vill dansa till, allt från riviga ”Black magic woman” till turk-grekiska folklåten ”O Kaixis” och Tove Sahlin har som koreograf överlämnat sig till deras önskningar och arbetat utifrån det.
– Jag gillar att vara i dilemmat, där man inte vet. Det är en del av min konstnärliga drivkraft tror jag, säger Tove Sahlin.
Gjort djupintervjuer
Malin Dahlström från Niki & The Dove har bearbetat de valda låtarna och skrivit musikbryggor som sätter samman dem. ”DNA – dansa nära anhörig” har urpremiär på lördag och spelas fram till 14 december.