1.Vem vinner?
2.Vem skulle vinna om världen var lite bättre?
3.Hur har ditt intresse för Nobelpriset påverkats av skandalerna?
Rasmus Landström, litteraturkritiker
1.Priset brukar i merparten av fallen gå till någon totalt otippad, men ungefär vart femte år tilldelas det en riktig lågoddsare. Senast det skedde var 2013 – Alice Munro – så det kan vara dags igen. Jag säger därför Ngũgĩ wa Thiong'o.
2.Då skulle någon som skriver renodlad genrelitteratur få det. Till exempel skräckförfattaren Thomas Ligotti. Den store arvtagaren till H. P. Lovecraft och den andliga fadern till tv-serien "True Detective".
3. Allra mest har faktiskt Kristoffer Leandoers artikel i SvD (29/9) påverkat mig. Där påstod han att priset till den kontroversiella Peter Handke var en hämnd från några av ledamöterna efter metoo-hösten; att man valde författaren för att manifestera "konstnärens överhöghet". Om detta stämmer är det mera chockerande än vad man i förstone tänker. Gång på gång på gång har ju Akademien hävdat att priset utdelas utan några som helst politiska hänsynstaganden. Akademien har byggt sin trovärdighet på det – "konsten för konstens skull" har varit dess guldmyntfot. Det devalveras ju fullständigt i så fall. Esteticismen är en politisk ideologi för ledamöterna.
Anna-Maria Carnhede, kulturredaktör
1. Gud, vem vet? Jag hoppas – och tror - att skandalerna och kritiken inte gjort Akademien ängslig. Men jag håller med massan: i år blir det en ideologiskt oantastlig författare - typ Ngũgĩ wa Thiong'o, Jamaica Kincaid eller Anne Carson. Samtliga är dessutom värda priset, framförallt Carson, som jag hajpar varje år vid denna tid.
2. Jag brukade älska Nobelpristillkännagivandet, motvilligt leva upp inför dramat i Börssalen, men känner mig i år desillusionerad. Tycker nog inte att något val skulle tillföra någon djupare mening till världen. Så jag svarar svävande: Afrika. Mellanöstern. Kvinna. Gärna nån jag inte har läst eller har så mycket koll på. Året därefter kan en irländsk man få det: Colm Tóibín.
3. På den djupaste av nivåer. Jag är helt less. Hade inte sörjt Akademien om den upplöstes.
Jenny Aschenbrenner, litteratur- och scenkritiker
1. Eftersom Svenska Akademien trots krumbukter och knas är rätt förutsägbar går priset i år till den kanadensiska poeten och essäisten Anne Carson som stått på favoritlistorna länge. Väldigt välförtjänt och dessutom ett säkert kort. Skandalfritt: check. En kvinna: check. Västerländskt litterärt arv från antiken till postmodernismen, traderad och förnyad på ett briljant sätt.
2. Då skulle en icke västerländsk kvinna vinna i år och varje år de närmaste decennierna. Varför inte börja med storfavoriten Jamaica Kincaid? Genial och underbar och med postkolonialt perspektiv på världen
Men OM Europa förtjänade ett endaste litet Nobelpris till skulle jag ge det till tyska Jenny Erpenbeck, för hennes sätt att språkligt sörja allt blod som spillts på vår trånga lilla kontinent.
3. Det har svalnat. Nobelpriset i litteratur har inte lyckats återskapa sin forna status av att vara något utommänskligt, prisernas pris tilldelat Den enda värdiga, korad av nyckfulla gudar. Nu vet vi att akademiens ledamöter inte bara är mänskliga, utan mer fulla av fel än de allra flesta och priset har fallit ned från etern och blivit ett av många litterära priser. Kanske sundare, men också tråkigare.
