Därför symboliserar ”Svansjön” det auktoritära imperiets återkomst
Bild: John D. McHugh, Faksimil/Novaja Gazeta
Dagens ETC
När ”Svansjön” senast spelades i rysk tv istället för nyheter betydde det statskupp. Författaren Maria Zennström berättar om när baletten sist spelades dygnet runt samtidigt som stridsvagnarna rullade på Moskvas gator.
Maria Zennström
Författare och översättare från ryska och som under många år var bosatt i Ryssland
När den oberoende ryska tv-kanalen Dozjd (”Regn”) stängt ner efter sin sista sändning den 3 mars, la de ut en inspelning av Tjajkovskijs ”Svansjön” i sin kanal. Flera nyhetsredaktioner i väst har kommenterat saken med att baletten brukades sändas i tv när en sovjetisk ledare avled, och på sociala medier spreds ett skämtsamt inlägg av någon som hoppades få vakna upp till ”Svansjön” på officiell rysk tv som ett tecken på att Putin är borta.
När en sovjetledare dog brukade traditionellt klassisk musik spelas på radion i tre dagar medan centralkommittén samlade sig kring beslutet om en efterträdare. Det var musik av Beethoven, Glinka, Schumann, Schubert eller Tjajkovskij, aldrig något modernt. Men enda gången ”Svansjön” sänts i en loop på sovjetisk tv, var under den havererade augustikuppen 1991, då en grupp hårdföra regeringsmedlemmar som var motståndare till perestrojkan och ett nytt unionsavtal som gav republikerna mer självbestämmande, avsatte Gorbatjov och försökte ta över styret av Sovjetunionen.
Bild:
Boris Yurchenko/TT/AP
”Svansjön” var den bland barn och vuxna utan konkurrens mest populära baletten i landet och förväntades avleda medborgarnas uppmärksamhet.
Massiva protester
Kuppen misslyckades, men i två dygn var läget i landet oklart och kusligt, med stridsvagnar på Moskvas gator och timme efter timme av balett på tv istället för information. I Moskvas kollektivtrafik rådde en tryckt stämning, passagerare undvek att se varandra i ögonen och milisen rev snabbt ner misshagliga affischer i metron. Men samtidigt sattes dessa anslag upp på nytt och protesterna mot kuppen var massiva. Folk ställde sig, nästan likt dagens modiga ukrainare, i vägen för stridsvagnarna och vakade nätterna igenom för att försvara sitt parlament.
Bild:
Novaja Gazeta
Den mångfaldigt prisbelönte ukrainske filmaren Sergej Loznitsa låter ”Svansjön” bli det återkommande ljudspåret i sin mycket sevärda film ”Händelsen” (2015) om Moskvakuppen, till dokumentära bilder från 1991 av människor som bygger barrikader eller samlas till massdemonstrationer framför Vinterpalatset i dåvarande Leningrad.
Det är vemodigt att se dessa tusentals uppsträckta knytnävar och minnas klimatet i Moskva i slutet av åttiotalet, då den nyrenoverade gatan Arbat var en enda stor diskussionsklubb och konferenser med politiska diskussioner på universitet och högskolor kunde pågå i dagar.
Den som minns Sovjetunionen kopplar ihop ”Svansjön” på tv inte med en ledares död utan med hotet om det auktoritära imperiets återkomst, och inlägget på Facebook om att skämtaren hoppas få vakna upp till ”Svansjön” är allt annat än lyckat.
