Så lyder domen från de turister i Gamla stan som jag i ett Visit Sweden-befrämjande initiativ har tagit mig för att fråga ut rörande deras, enligt min redaktör Selma, märkliga beslut att tillbringa semestern två centimeter från polcirkeln. 

Hon anser att något är lurt med detta. Kan det bero på svenska kronans unikt svaga kurs? Har Sverige förvandlats till ett budgetparadis à la Kambodja? Själv gillar hon att sola och bada. 

Den dåliga nyheten, för mig personligen, är att inga turister vill prata med mig. Många formligen störtar ner för Västerlånggatan med magväskorna dallrande av svensk valuta och hopvikta kartor när jag med min vänligaste turistambassadörstämma söker inleda ett samtal. De tar mig kanske för en gängkriminell. Ska man till äventyrs besöka det omskrivna gangsterparadiset i norr, då tarvas försiktighet. För hur ska man kunna visa upp sina selfiepinnebilder av Tyska kyrkan för faster och moster hemma i Tianjin för den händelse att man tagits av daga av en degenererad smålänning?

Dags att sjappa, turister

Man får med andra ord ha i åtanke att mitt studium är behäftat med ett metodproblem. De kan mycket väl förhålla sig så att de turister som trots allt låter sig intervjuas av mig har en mer positiv bild av Sverige och svenskarna än det stora flertalet som ängsligt glider undan från mig och som efter tre timmar i trängseln får mig att vilja skandera: ”Tourists, go home” – för vilka är egentligen de att komma till mitt stolta svenska fädernesland och vägra en intervju med tredje statsmakten? 

Köttbullar är very great!

Men de turister som ändå stannar till för ett snack kompenserar med sin välvilja och entusiasm för de övriga Stockholmsbesökarnas bristande charm. Många av dem råkar återfinnas utanför en vikingabutik på Västerlånggatan. Uppenbarligen är det så man känner igen en trevlig turist: de är beredda att lägga 500 spänn på en köttyxa i plast. 

Som den lilla iranske åldringen som är lika lite bevandrad i engelska som jag är i persiska men som jag i tio minuter utanför en pantomim med vilken resulterar i att vi lär oss orden för ”älg” och ”köttyxa” på respektive språk. Han pekar på en bild av en viking och säger: ”samurai”, jag nickar ivrigt. Det är ett ovanligt givande samtal.  

Även Claudia möter jag utanför butiken, hon är i Stockholm för första gången och  har kommit hit för att uppleva den svenska vikingakulturen. Jag tycker mig hos henne skönja en italiensk accent och frågar vilken region av Italien hon stammar från. Hon ger mig en förorättad blick. 

– Jag kommer från Spanien. 

Jaså, men accenterna är ju ändå ganska lika?

(tystnad)

Men å andra sidan är jag en korkad svensk. Har du köpt något i butiken?

– Inte än, men vikingakulturen är väldigt viktig för mig. För tio år sedan åkte jag till Island för att upptäcka den. Nu är jag här. Det är min pojkvän som står där borta och tittar i skyltfönstret, han som ser ut som en björn.

Varifrån kommer din vikingafascination? 

– Jag tror att det kommer från serien ”Vikings”. Hur de försöker erövra fler länder genom att segla. Med stora båtar. De är väldigt modiga, som jag ser det.

Finner du det inspirerande? Vill du erövra något själv? 

– Att flytta från ett land till ett annat?

Nä, alltså att invadera ett land? 

– Jag vet inte. Jag är inte säker på det.    

Drömmen om den svenska köttbullen

En liten bit därifrån, utanför en hamburgerrestaurang, stöter jag på Kimmo Hario som är i färd med att granska etablissemangets meny. Han är från Finland och har varit i Stockholm många gånger, nu är han här tillsammans med sin familj. De senaste dagarna har han levt på köttbullar. Nu är han sugen på något annat. 

Hans son Sisu kan däremot inte få nog av denna kulinariska sensation.

– Köttbullar är very great! säger Sisu. 

– Vi har Ikea i Finland också och det finns ju många platser att äta köttbullar på här i Stockholm. Men mina barn vill bara att vi ska åka till svenska IKEA och äta köttbullar där, säger Kimmo.

Far och son är överens om att Stockholm är en underbar stad. Som Helsingfors, fast bättre.

– På det stora hela tycker jag att Sverige och Finland är jämbördiga. Men på detaljplanet är Sverige bättre. Byggnaderna här är finare än i Helsingfors, det finns mer att se, atmosfären är trevlig.

Sisu fyller i:

– Jag gillar de historiska grejerna. Och det finns butiker här som inte finns i Finland.

Arkitekturen och den ”gamla vibben” lyfts av alla turister jag talar med som exempel på varför Stockholm är toppen. Avik från Indien – som besöker staden med anledning av en kirurgkonferens ihop med sin syster Ananya och mamma Alpona – tycker sig se likheter mellan Stockholm och sin hemstad.

– Jag kommer från Calcutta. Stockholm påminner mig om Calcutta. Det finns en gammal del i Gamla stan och sedan är det mindre gammalt i det som inte är Gamla stan. Det är likadant i Calcutta. Jag gillar verkligen kontrasterna. 

Ett tropiskt folk

Innan han anlände till Sverige visste varken han eller familjen mycket om landet. Själv var han bekant med svensk fotboll (”Zlatan!”) och systern med Nobelpriset. Mamman visste ingenting. De uppskattar det svenska lugnet, den rogivande bykänslan. Hade det bara inte varit för en liten detalj hade Stockholm i hans ögon varit perfekt.

– Indier är ett tropiskt folk. Där går solen ner klockan 19 och då är det kväll. Här är det fortfarande ljust vid 23. Så det är svårt att sova här. Men det är det enda negativa. 

Dansken Claus Olsen har än så länge inte gått in i vikingabutiken när jag möter honom, han har bara tittat in genom fönstret, men han slår fast att utbudet ser riktigt fint ut. Det här är andra gången han befinner sig i den svenska huvudstaden, första gången passerade han bara genom Stockholm på väg till Gällivare. I eftermiddag ska han och familjen ta plats i en turistbåt. Det är så man ska uppleva en ny stad, säger han, från sjösidan.

– Vi har också varit på Vasamuseet. Det var flott. Rekonstruktionerna var riktigt fina. Stockholm är en fin stad.  

Den danska kronan är ju stark för tillfället, den svenska mindre så. Är Stockholm ett budgetparadis?

– Nej, det tycker jag väl inte riktigt. 

Trist att höra. Finns det något negativt att säga om Stockholm?

– Det är svårt att hitta en parkeringsplats. Det är omöjligt. Och toalettutbudet är dåligt. Min fru kunde inte gå på toa när hon behövde det. Sådana saker är väldigt viktiga när man är turist. 

I övrigt: inga klagomål.

Riktigt bra sommarväder!

En sak som snabbt kan konstateras är att de utländska besökarna är tacksamma för det lite halvdana svenska sommarvädret. Det är inte i första hand soldyrkarna som söker sig till våra breddgrader. Här möter de lite befriande mulen svalka. Sophie och Amber från Taiwan har befunnit sig i Stockholm i tio dagar och de ringar in detta som stadens främsta företräde. 

– Här är det riktigt bra sommarväder. I Taiwan är det fruktansvärt varmt just nu. Det här är bättre. 

Vad är det mest svenska ni har gjort de här dagarna?

– Vi har ätit köttbullar, säger Sophie.

Tyckte ni om det?

– Vissa var goda. Men andra inte.

Har ni ätit något annat än köttbullar?

– Nej. Eller jo, vi har ätit thaimat och japanskt också. 

Vi kommer överens om att det inte direkt saknas turister här på Västerlånggatan där de två precis förbereder nästa köttbullelunch. Jag frågar vad de tycker om de andra turisterna, anser de att de håller måttet?

– De är okej. Det är no problem. 

Jag håller naturligtvis med Sophie och Amber om detta. 

Så länge de stannar till för att prata om köttbullar med undertecknad det vill säga.