– Det som skiljer är Pontus Stenshälls bearbetning. Det är inte Mobergs epos som följs till punkt och pricka, utan han har valt ut vissa delar. Men alla karaktärerna, Kristina, Karl-Oskar, Arvid, Ulrika i Västergöhl och de andra är med. Men vissa av partierna studsar mot en form av modern dekonstruktion, säger Gizem Erdogan, som spelar Kristina, under en paus i repetitionerna dagarna innan premiär.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Folkkär med djup
Pontus Stenshäll är regissör och Stadsteaterns konstnärliga ledare. Tankarna på att sätta upp ”Utvandrarna” började komma till honom förra sommaren.
– Jag har ju en fäbless för de här lite äldre, svenska författarna. Jag har gjort Moberg förut och Stig Dagerman, Pär Lagerqvist och så där. Jag tycker de är väldigt fina och Moberg ligger mig varmt om hjärtat. När jag började leta efter en föreställning med både ett djup och som är folkkär så kom jag att tänka på ”Utvandrarna”, säger Pontus Stenshäll.
Det var bland sina egna rötter som den tanken kom till honom.
– Jag var nere i Karlskrona där jag kommer från, och ute på Tjurkö där min farfar växte upp med tolv syskon. Två av dem emigrerade. Då kändes det som att den tiden var så nära vår egen.
Egna slutsatser
Den där närheten i tid, men även närhet till att flykter till nya länder sker även nu kan anas i uppsättningen.
– Det är någonting som i så fall kommer att få ske hos publiken. I deras blick. Det är inget som jag tänkt på eller förhåller mig till som skådespelare, säger Gizem Erdogan.
– Det finns heller ingenting i texten som indikerar någonting om dagens situation. Men vi tror att det är enkelt att dra de parallellerna, om man vill, fortsätter Ashkan Ghods som spelar Karl-Oskar.
Pontus Stenshäll har inte bearbetat text eller handling för att skapa sådana röda trådar. Där-emot så finns det andra element som kan föra tankarna ditåt.
– Den utspelar sig där boken gör det tidsmässigt, och språket och allting är rakt av. Vi har inga moderna referenser i själva berättelsen. Däremot så är det en del moderna maskiner och sådant längst bak i fonden. För mig så är det tankarna att den tiden ligger så nära vår egen. Det är de här folkförflyttningarna som alltid har pågått och som för utvecklingen framåt, säger Pontus Stenshäll.
Större förståelse
Det öde som blev Karl-Oskars, Kristinas och knappt en miljon andra svenskars under andra hälften av 1800-talet sker i dag bara någon annanstans.
– Det känns som att de här livsödena, som då var svenskars, i dag är någon annans. Det är samma typ av problem med fattigdom, politiskt, religiöst och socialt förtryck som gör att man vill flytta. Då tycker jag att man får en större förståelse för människor i rörelse. Det som är så fint med ”Utvandrarna” är även det tvehågsna. Ska vi flytta eller inte? Förlustan av vänner, hembygd, barndomsminnen och sådant man lämnar efter sig. Det är sådant man ofta inte tänker på i dag, utan folk tänker bara att man kommer hit och vill ”snylta”, eller hur de nu ser det, säger Pontus Stenshäll.
Dialekten en utmaning
Förutom delar av scenografin så är det dock småländskt 1800-tal som tar plats på scenen. För skådespelarna har det inneburit en del utmaningar. Som dialekten.
– Det var fruktansvärt. Det är så jävla svårt. Men, det är inte som att Liv och Max gör det så jäkla bra i filmen heller. Men, jag gör inget annat nu de sista dagarna innan premiär än att träna småländska, säger Gizem Erdogan.
– Jag hade en kompis här häromdagen som kollade på ett rep och gav mig lite coachning. Men även inom småländskan så finns det ju ytterligare massa -varianter. Så någon är mer Kalmar, någon är mer uppåt Jönköpingstrakten. Men det är precis som med estetiken och formen i övrigt som är väldigt lekfull. Det är en lek med dialekten, och jag tror att vi kommer att komma undan med det, fortsätter Ashkan Ghods.
För Pontus Stenshäll blev det småländska språket till slut en ingrediens som behövde vara med.
– Vi har provat många vägar genom resans gång. Ingen dialekt, olika dialekter. Men hur vi än vrider och vänder så ger småländskan en ton och krydda till berättelsen som är väldigt fin. I karaktär så pratar de dialekt, men inte när de är berättarröst, säger han.
Skådespelarna alternerar alltså i att agera berättare i pjäsen. En av många uppgifter att hålla reda på.
– Jag älskar verkligen den här ensemblen. De är så begåvade och modiga. När man ser föreställningen ska man uppleva hur lätt allting flyter på. Men bakom den till synes lätta föreställningen så är det otroligt mycket jobb. Dels ska de gå in i sina karaktärer för att sedan blixtsnabbt ta över och sköta videokamera eller projektor. Sedan ska man sjunga stämsång, vara berättare. Så det är väldigt mycket att hålla i skallen samtidigt, säger Pontus Stenshäll.
”Utvandrarna” spelas från fredag och sedan en bit in i november. Förutom Gizem Erdogan och Ashkan Ghods som Kristina och Karl-Oskar syns bland andra Johan Gry, Hannah Alem Davidson, Magdi Saleh, Kristina Issa och Alexandra Nordberg i rollerna.
