Regi: Thomas Bidegain
Manus: Noé Debré, Thomas Bidegain
Medverkande: François Damiens, Finnegan Oldfield, Agathe Dronne, John C. Reilly.
Som alla familjefäder gillar Alain inte förändring.
Framför allt oroas han av att barnen Kid och Kelly håller på att växa upp och bli till egna individer. Annat var det förr, när fäder kunde fortsätta vara en auktoritet ända tills dess att döttrarna gifte sig, och pappan kunde lämna över förmyndarskapet till den nye maken.
På helgerna drar han och övriga byn på sig cowboyhatt och ormskinnsstövlar för att lajva västern, med mekanisk rodeo, squaredance och amerikanska flaggor. Han bjuder upp Kelly till en dans som känns som den sista, åtminstone som far och oskyldig dotter. Och det blir bokstavligen så, för när det är dags att åka hem upptäcker familjen att Kelly är försvunnen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Myndigheterna är likgiltiga så Alain påbörjar sin egen utredning. Det visar sig att dottern sedan länge levt ett dubbelliv: hon har en muslimsk pojkvän, har lärt sig arabiska och kallar sig numera Aafia Khalid. Hon har alltså tagit avstånd från precis de värderingar hembyn firar på helgerna. Alain blir sådär besatt som filmpappor kan bli när deras döttrar är hotade, och ger sig ut för att hitta henne.
Debuterande regissören Thomas Bidegain är mest känd för sina manus till Jacques Audiards filmer En profet (2009), Rust and bone (2012) och Dheepan (2015). Som jag skrivit tidigare i ETC (29 maj 2015) är motiven i dessa filmer hämtade från USA men flyttade till en europeisk kontext, vilket denna films västernfestivaler är en lekfull anspelning på. Så förstås även temat med en pappas desperata jakt på sin dotter, såsom i Taken-filmerna, vilka även handlar om Liam Neesons desperata jakt på stålar.
Men källan sägs vara amerikanska Förföljaren (1956), en av tidernas mest hyllade västernfilmer. Där letar krigsveteranen Ethan Edwards efter sin brorsdotter Lucy, och när han får veta att hon anammat indianernas livsstil bestämmer han sig för att skjuta henne. Men för en modern fransk cowboy har indianerna – de främlingar som utgör ett hot mot den västerländska civilisationen, och som i värsta fall besudlar hjältarnas döttrar – bytts ut av muslimer.
Alains (François Damiens) vrede och beslutsamhet är inte helt olik Ethans, och vi undrar ständigt vad han är kapabel till. Han är gapig, hänsynslös, rasistisk, och ställer till med en scen vart han än kommer. Allteftersom vansinnet kryper sig på undrar vi om inte hans beteende spelat in i hennes livsbeslut. Hon har inte rätt att välja civilisation än, menar dock Alain och citerar ingen mindre än Britney Spears: ”Hon är inte längre en flicka, men ännu inte en kvinna.” Hon kanske inte längre är hans lilla cowgirl, men hon är ännu inte muslim – i varje fall inte så länge Alain är man i huset.
Jakten tar honom via romska husvagnsgetton, övergivna båtar och källarmoskéer i Europa ända till Yemen, och några år senare har sonen Kid fått upp ett spår i Pakistan som bland annat involverar en skum langare som kallas ”The American” (John C. Reilly). Om pappan med sin cowboyhatt ger en uppvisning i västerländsk patriarkal självgodhet så har sonen en mer ödmjuk inställning, och vill bara träffa systern igen och se att hon har det bra snarare än föra tillbaka henne. Och jakten både förändrar och förstör deras liv.
Thomas Bidegain knyter samman den komplicerade handlingen med enkla grepp, även om hänvisningarna till kriget mot terrorismen är klumpiga. Framför allt lyckas han undvika farorna med ett så pass känsligt ämne. Att motiven bakom Kellys beslut att byta livsstil förblir dunkla tycker jag inte är ett problem, då detta, som så mycket annat i Thomas Bidegains filmer, i stället sätter igång tankar hos tittaren.
”Där vi kommer ifrån finns ingen plats för sådana som vi”, säger The American till Kid, och ofta undrar vi om även Kid är på flykt snarare än på jakt. Hans enda vän i Frankrike verkar vara en ensam, åldrad fiskare, och kanske gav systerns försvinnande mening åt både pappan och broderns liv.
Och som i all god västern bjuds vi på vackra landskapsvyer, i både Frankrike och Pakistan. Den öppna, karga terrängen har rum för allt det som civilisationerna är för trånga för: farhågor och drömmar, enslighet och frihet.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
