– Jag känner att jag inte har full kraft att engagera mig, men jag vill skriva en debattartikel för att möta Moderaternas förlegade syn på bilen och dess betydelse för staden.
Vi träffas på ett kfé i centrala Sundsvall. Runt om oss sitter barnfamiljer, par, ungdomar och andra helt vanliga Sundsvallsbor som är ute och fikar en helt vanlig vardagskväll. Kontrasten till Angels historia känns nästan absurd.
– När jag hade landat i Sverige och var på väg hem till Sundsvall tänkte jag på min familj, mina vänner och mitt liv här. Det var en skön känsla.
Ändå är inte allt som vanligt.
– Jag mår bra men har svårt att koncentrera mig på livet här hemma och tänker mycket på det som hände. Det är verkligen två ytterligheter och jag är fortfarande kvar i Peru känslomässigt. Det kommer nog att ta några veckor innan jag har återhämtat mig till fullo.
I drygt 20 år har han bott i Sundsvall och här är han känd som spanskalärare och engagerad miljöpartist. Men när han under julledigheten återvände till sitt gamla hemland Peru för första gången sedan flykten till Sverige fängslades han och anklagades för samröre med terrorister.
Lurad av advokaten
Familjen hade före avresan anlitat en advokat som hade försäkrat att han inte riskerade något genom att återvända. Det visade sig vara helt fel.
– När jag visade mitt pass på flygplatsen lyste det rött och larmet gick. Jag blev direkt förd åt sidan av polisen. De skrek, slog och hotade mig och sade att jag var efterlyst och att de skulle ta allt jag äger och tömma mina bankkonton och att jag skulle få sitta i fängelse minst 20 år.
Situationen var mycket hotfull och polisen krävde pengar, 300 dollar, för att hjälpa honom.
– Jag betalade. Till ingen nytta skulle det visa sig. De var bara korrumperade. Jag hade läst om kampanjer mot korruptionen men blev chockad över att det var så illa. Sedan lärde jag mig att korruptionen finns på alla nivåer och är mycket värre i dag än då jag lämnade Peru 1995.
Den första chocken följdes av nästa när Angel fördes till ett häkte.
– I ett kalt rum, stort nog för 15 eller 20 personer, trängdes 55–60 fångar. Vissa fick sova stående. Jag hade tur och fick en liten sittplats där jag kunde kura ihop mig.
Satt kvar på stolen
I salen fanns alla sorters kriminella; mördare, våldtäktsmän, bedragare. Det var smutsigt, varmt, med 38 graders hetta, och med våld och bråk hela tiden närvarande.
– Det fanns en toalett i mitten av rummet men dit vågade jag inte gå för då skulle jag förlora min plats. Jag försökte bara hålla en låg profil och inte dra uppmärksamheten till mig. Den här jackan var min filt, madrass och enda trygghet, berättar han och visar sin svarta kavaj som hänger på stolsryggen.
– Nu har min fru tvättat den men den var så smutsig, så oerhört smutsig.
Efter två dagar skickades han till ett fängelse, Piedras Gordas i Ancom, Lima, som är ett högriskfängelse där tunga återfallsförbrytare placeras. Här fanns även en paviljong för ”politiker”.
– Det var personer som, precis som mig, var anklagade för terrorism och samröre med gerillan.
Men innan han fick komma till sin cell placerades han, som alla nya fångar, i hålet. Ett mörkt och smutsigt ställe fullt med kackerlackor där de nya fångarna ska ”mjukas upp”.
– Vissa får stanna i hålet under flera månader, jag behövde, tack och lov, bara vara där i ett dygn.
Sov på cellgolvet
Cell 118 kom sedan att bli hans hem. Angel ritar upp cellen i mitt anteckningsblock: ett långsmalt rum med tre väggfasta britsar ovanpå varandra, ett handfat och en toalett längst in, ett väggfast betongbord och några hyllor i betong längs ena långsidan. Sängarna var redan upptagna av andra fångar och Angels plats som nykomling var på golvet.
– Jag lyckades köpa en smutsig madrass så jag slapp ligga direkt på betonggolvet.
Fängelset var varmt och smutsigt.
– Det var kackerlackor överallt, i början försökte jag döda dem men gav snart upp. Att få se en fluga var som att se en fjäril i jämförelse.
Angel blev misshandlad flera gånger och han blev också sjuk på grund av maten och fick diarré.
– Jag gav nästan upp hoppet och hade inte lust att göra någonting. Det var fruktansvärt. Jag satt i min cell och försökte att inte hamna i bråk.
Advokat via Amnesty
Men räddningen kom i form av en ny advokat som familj och vänner hade lyckats ordna genom kontakter på Amnesty och en peruansk människorättsorganisation.
– Både den första och den andra advokaten som vi anlitade lurade oss bara på pengar. Men den tredje läste in sig på mitt ärende och sade direkt att myndigheten hade överskridit sina befogenheter och att jag skulle bli frisläppt och frikänd. Hon var påläst och mycket förtroendeingivande och det blev en vändpunkt för mig.
Efter det började han skapa rutiner i fängelset för att kunna överleva.
– Det fanns böcker att låna så jag läste mycket. Jag höll mig mest för mig själv och pratade inte så mycket med de andra fångarna. Genom vännerna utanför fängelset kunde jag få lite pengar så att jag kunde köpa mat och laga min egen mat.
För fängelset var en marknad, där vakterna såg mellan fingrarna på det mesta om du bara hade pengar.
– Det mesta fanns att köpa och annars hade vi inte överlevt där inne.
Bara en gång under sin fängelsetid fick han träffa sin fru, Maria, som hade rest till Lima för att vara nära sin man. Han fick inte ta emot några andra besök förutom från sin advokat.
– Att få träffa min fru gav mig också styrka att klara av tillvaron i fängelset och hon berättade också om det stöd som fanns för mitt fall hemma i Sverige och det värmde mycket.
Startade skola
I fängelset kom Angel i kontakt med en ung kille och upptäckte att han inte kunde skriva sitt namn.
– Jag frågade om han ville lära sig att läsa och skriva och det ville han. Jag började undervisa honom och ryktet spred sig och plötsligt var det 15 personer som deltog i min ”skola” Så dök en ordbok upp och en synonymordbok och till sist hade jag ett litet bibliotek i min cell och började lägga upp studieplaner för var och en av mina ”elever”.
Men då hade Angels advokat på rekordtid lyckats få upp hans fall för prövning i domstol. Redan efter den första förhandlingen släpptes han på fri fot och kunde träffa sin familj och vänner i väntan på domen.
– Mitt fall är inte unikt. Det finns många oskyldiga som har råkat ut för samma sak. De flesta får sitta i fängelset i många månader. Till och med en av presidentkandidaterna i det kommande valet har suttit oskyldigt fängslad i sju år på grund av liknande anklagelser.
Angel kunde så småningom också återse en del av sitt peruanska förflutna och träffa sin sjuka mamma, vilket var vitsen med resan. Han kunde också forska i vad som egentligen hände i konflikten mellan armén och gerillan på 90-talet och hans eget engagemang.
– Det har skrivits flera böcker om konflikten, det finns också ett särskilt museum som skildrar den här tiden i den peruanska nutidshistorien.
Under den här perioden var Angel politiskt aktiv i ett vänsterparti, greps, torterades och anklagades för samröre med gerillan. Han friades och kunde fly till Sverige. Vad Angel inte visste var att under hans frånvaro hade alla domar från den här tiden ogiltigförklarats.
– Det är därför samma anklagelser som jag nu har fått gå igenom i domstol en andra gång. Och det känns bra att vara frikänd en andra gång.
Han säger att Peru finns med honom på ett annat sätt nu.
– I många år har jag bara fokuserat på min familj, mitt jobb och mitt engagemang här i Sundsvall. Jag är så glad över att jag har fått en andra chans i Sverige och sådana här händelser får mig att inse hur viktigt det är med våra värderingar kring demokrati och solidaritet.
