Carl Gustav Jung – en självhjälpsfascist för vår tid

Frågan är vad den konservativa högern idag skulle bearbeta om den fick lägga sig på terapisoffan?

Eller snarare sätta sig i terapi­stolen? Psykoanalytikern Carl Gustav Jung avskaffade ju Freuds soffa och baserade sin terapi på relationella samtal, ansikte mot ansikte. Och det är just Jung som dagens höger vänder sig till för att få sin guidning.

Jungintresset ökar lavinartat i Sverige. Senaste numret av Psykologtidningen diskuterar Jungs comeback. Svenska C G Jungstiftelsen firar 30 år. Inga universitet undervisar i jungiansk psykologi, men Högskolan i Gävles årliga sommarkurs har fått en markant ökning i sökande.

Men som Viktor Mauritz konstaterar i Flamman om Jungs ­revival så är det inte den ­jungianska terapin som växer i Sverige. Det finns bara ett tiotal praktiserande jungianska psykoanalytiker. Det är inte där Jungs genomslag går att hitta, utan snarare i populärkulturen och samhällsdebatten. Speciellt på högerkanten.

Fruktar nihilismen

Det är en Jung som filtrerats genom Jordan B Petersons självhjälpsböcker, poeten Robert Blys mansritualer vid lägereldar där Alexander Bard och Navid Modiri dansar, i tradwife-skribenten Anna Björklunds husmorskrönikor eller nyandliga möten på Hälsans hus för 2500 kronor.

Eller för att backa några år, i Anders Carlbergs drömtydningsgrupper och manliga coachning för skinnskallar, kommunpolitiker och polischefer på Fryshuset på 90-talet.

Vad är det då den konservativa högern behöver gå i terapi för? Vad är det för skräck som gripit dem?

De fruktar nihilismen. Normernas sammanbrott och moralens upplösning. När den rötan sprids faller kärnfamiljer sönder, könsrollerna och de biologiska könen luckras upp, respekten för auktoriteter, privategendom och fosterland undergrävs. Det är inte en ny skräck. Den har pågått i hundratals år, sedan Franska revolutionen.

Existensiell kris

När Friedrich Nietzsche deklarerade ”guds död” var det en tydlig varning om hur nihilismen skulle breda ut sig när religionen tappade mark. Hur de fasta värderingarna, de eviga sanningarna och de universella måtten skulle lösas upp.

Sedan har allt accelererat.

Ryska revolutionen, Axelmakternas förlust av andra världskriget, postmodernismens och kulturmarxismens utbredning. Civilisationen i väst befinner sig i ett sammanbrott. Varningen för nihilismen förenar den yttersta extremhögern med högerpopulismen och den etablerade högern, både i öst och i väst.

Krisen är existentiell. Den griper rakt in i personen, skakar om identiteten och frågan om hur man ska leva. Vad ska en ­konservativ moral och eviga ­sanningar baseras på för att ­motverka nihilismen?

Hur kan man leva konservativt i nihilismens tid?

”Det kollektiva omedvetna”

Historien om den analytiska psykologins fader Carl Gustav Jung (1875-1962) och hans teorier är minst sagt vindlande. Det finns intressanta beröringspunkter mellan Jungs egna teorier om myternas arketyper med andra samtida tänkare som hör till den radikala och esoteriska ­fascismens valfränder, till ­exempel religionshistorikern Mircea Eliade och traditionalisten René Guénon.

Jung tänkte sig att det inte bara finns ett personligt omedvetet. Hos sina patienter och hos sig själv hade han funnit en lång rad sinsemellan snarlika föreställningar, tankar och symboler.

Processen med att utveckla begreppet ”det kollektivt omedvetna” påbörjade han 1909 och drev vidare under 1910- och 1920-talen, en tid då livsfilosofiska, rasideologiska och andra (vanligen klassificerade som ”irrationella”) tankeströmningar stod högt i kurs. Det var då Jung börjar föreställa sig att varje nation, varje folk, har ett specifikt kollektivt omedvetet.

Denna tankefigur kom att bli central inom nazismen (”Blut und Boden”), och fördes sedan vidare till ”den nya högern”, till vår tids ny­fascism.

Varje folk, så går resonemanget, har ett gemensamt kollektivt omedvetet, ett rotat förhållande till den jord, det territorium, man lever på. Förflyttningar och folkblandningar är alltså inte att rekommendera. Till exempel är judarna inte rotade i Europa utan i Mellanösterns öken. Varje folk har sina egna arketyper. Hos den esoteriska fascismen sker det en radikal uppvärdering och ett flitigt bruk av symboler. Runor, ristningar, typsnitt, hjul och dylikt enar ett folk, når ner i dess rotsystem. Symboler över huvud taget ger en inblick i det mytiska och mystiska; de ger uppenbarelser, medan begrepp inte förmår att ge annat än kunskaper.

Organisk gemenskap

Dessa föreställningar hörde hemma i traditioner som betonar organisk gemenskap, folkgemenskap, varje folks rätt till sin egen kultur och till sitt territorium, sitt språk och sina ritualer. I detta tänkande eftersträvas en mystisk klarhet – bergstoppens sanning, de djupa skogarnas mysterium. Det drömmer om en återförtrollad, sagolik värld och Jung var långt ifrån ensam om att eftersträva och drömma om detta.

Dagens psykoanalytiska jungianer hittar andra sidor hos Jung. De försöker via samtal och drömtydning förstå varje människas omedvetna och mörkare sidor, betonar ett ansvar att göra upp med sina egna fördomar och frustrationer. De försöker upprätta en balans mellan det de ser som människors kvinnliga och manliga sidor, få äldre (de visa) att ta hand om de yngre (hjältarna, krigarna). Det kollektiva omedvetna spelar fortfarande en viktig roll för deras terapi.

Men Jordan B Peterson återför Jung till den esoteriska traditionalismen. För att förstå Peterson måste man förstå nyfascismen.

Det fallna västerlandet

Hos de fascistiska tänkare som överlevde andra världskriget sågs västerlandet som fallet. Nihilismen hade segrat. De försökte istället hitta individuella vägar att överleva i denna öken, att kunna personligen resa sig över sin tid och bevara traditionen och fascismens ideal. De renläriga efterkrigsfascisterna försökte finna en spirituell gemenskap som levde mot sin tid, utanför sin tids liberala och socialdemokratiska nationer.

Denna fascism var kulturell snarare än politisk, den skydde politiken och parlamentarismen. Idealet kallades ”apoliteia”, att undandra sig samhället och forma sig själv. Julius Evola kallade detta att ”rida tigern”, att överleva genom att konsekvent och rakryggat stå för sina ideal genom den mörka epoken. Det enda sättet att döda tigern utan att krossas själv var att klättra upp på dess rygg och rida den tills den stupade.

I enlighet med traditionerna

Ernst Jünger diskuterade ­nihilismens utbredning efter kriget med filosofen Martin ­Heidegger och drog slutsatsen att det gällde att dra sig undan i skogen, med sin familj och yxa, redo att försvara sig i en ­kollapsande omvärld. Den japanske författaren Yukio Mishima skrev levnadsmanualer i andliga lektioner för den unga generationen, hur de skulle kunna lära sig samurajens väg och återupptäcka samurajernas hemliga levnadsmanual ”Hagakure”. Manualerna gav han ut kort innan han själv begick rituellt självmord, seppuku, efter ett symboliskt kuppförsök.

Det enda sunda var att själv på alla sätt leva i enlighet med traditionerna, med myterna och arketyperna. På så sätt kunde en ny form av andliga krigare resa sig. De kunde, i enlighet med den brittiske nyfascisten Derek Hollands handbok, bli politiska soldater.

Självhjälpsbok i hand

Det är dessa tänkare, tillsammans med Jung, Guénon och Eliade, som den franska nya högern (nouvelle droite) lyfte fram på sjuttiotalet för att skapa den strömning som idag i Europa kallas för ”identitärer ”och i USA för alternativhöger, ”alt-right”. Det är denna tradition Trumps före detta rådgivare Steve Bannon och Putins före detta filosof Alexander Dugin placerar sig i. Det slående är hur många av dessa skrifter som tog sig formen av manualer, av instruktioner i en levnadskonst.

En självhjälpsfascism passande nyliberalismens epok.

När Jordan B Peterson läser Jung gör han det i denna inramning. På så sätt återbördar han Jung till den esoteriska kulturfascismen. I sin självhjälpsbok ”12 livsregler: ett motgift mot kaos” (på engelska 2018, på svenska 2019) ger han enkla regler till unga män hur de ska kunna lyfta sig själva och ta ansvar för sina liv. Han ger en större bild, hur den manliga ordningen och beredskapen nu har kastats omkull av det kvinnliga, kaoset och draken. Levnadsreglerna ska motverka nihilismen, i vår tid beskriven som ”postmodern nymarxism”, som undergräver alla traditionella samhällsvärderingar. Genom att analysera popkulturen lyfter han fram traditionalismen i myterna, dess arketyper, men också hur dagens kulturinstitutioner gör allt för att undergräva dessa ideal. Hur unga män borde välja Dostojevskijs uppgörelser med nihilismen snarare än indoktrineras av filmen ”Frost”. Det är bara den vägen, att med självhjälpsboken i handen bli en krigare, som pojken kan bli man och hjältens resa kan resultera i att kaoset besegras, draken dödas och den traditionella ordningen återställs.