Men så träffar hon den snorrika, väldigt unga sonen till en rysk oligark, Ivan ”Vanja” (spelad av ryssen Mark Eydelshteyn), som vill ha Ani för sig själv.

Vilket han också kan betala för: 15 000 dollar i reda pengar för en vecka.

De drar till Vegas och gifter sig – vilket innebär en skarp vändning i filmen. Det är bitvis en varm historia de unga tu emellan, det monetära till trots. Men när Vanjas föräldrar blir varse äktenskapet börjar de förföljas av ryska gangstrar som vill få dem att upplösa giftermålet. Det som börjar som en modern askungesaga i Gary Marshalls anda (”Pretty woman”,1990) utvecklas till en isande men humoristisk (jo), existentiell thriller med oändligt många fler bottnar än så.

Under presskonferensen i Cannes sade Sean Baker, vars karriär i huvudsak innehåller filmer med sexarbetare eller porrstjärnor, att han återkommande gör film om den gruppen eftersom han ”som själv har ett mörkt förflutet med heroinmissbruk” fått flera goda vänner i den världen.

Han har insett hur många universella historier dessa människor bär på och drivs av att ”ta bort stigmat som omger och har omgett dem i alla tider”.

Baker är en återkommande gäst på filmfestivalen i Cannes. Hans debutfilm ”Tangerine” var ett fenomen, sedan kom ”The Florida project” om en fattig ensamstående mamma och framförallt hennes sexåriga dotter som bor på motell, inte långt ifrån Disney World med ett ständigt hot om hemlöshet, som han tävlade med 2017.

2021 kom Baker hit med ”Red rocket”, om en manlig porrstjärna på dekis som återvänder till hemstaden Texas i svår pengaknipa.

– Sexarbete borde vara avkriminaliserat och inte på något vis reglerat, för det är sexarbetarens egen kropp och upp till dem hur de vill använda den i sitt leverne, säger Sean Baker under presskonferensen.

Ett uttalande som irriterar flera europeiska, feministiska filmkritiker i Cannes.

– Lyssna, jag älskade den här filmen och hoppades att den eller Emilia Perez skulle ta hem guldpalmen. Jag vill egentligen inte ens tala lagar och regleringar i samband med en film som är ett mästerverk, säger Elisabeth Duroi från franska tidningen ”Tournage”.

Men hon menar att det är frustrerade hur olika sexköpslagar ofta reduceras till att bli en strid mellan konservativa puritaner som ser ner på människor som hamnat i prostitution och liberala humanister som vill ta bort stigmat kring den.

Den holländska filmkritikern Caroline Stollenga håller med.

Hon menar att det finns en tredje väg, att det går att vara sexpositiv och respektera alla människors frihet – men också se problemen och den slavhandel som finns inom prostitutionen.

– Det handlar om att skydda människor från en rovdjursaktig industri där utsattas människors människovärde helt ignoreras. Det är inte den enskilda människan som säljer sex som är problemet, utan den industri som inte respekterar henne, säger hon.

– Det här är ett väldigt amerikanskt eller amerikaniserat synsätt där den som trillar mellan stolarna är mycket mer utsatt än i till exempel Frankrike. Jag önskar att vi kunde diskutera det i stället, säger Élisabeth Duroi.

Filmen handlar dock inte främst om prostitution eller sexarbete – utan om två unga människor som i slutändan inte har tillräckliga medel för sin frihet; varken oligarksonen som är beroende av sin familjs förmögenhet eller sexarbetaren som inget har.

Den guldpalmsvinnande filmen utvecklas till en krock mellan klasser: den arroganta kapitalistiska överklassen och de arvslösa – som har hittat en av sina främsta talespersoner i Sean Baker.