– Det här är kanonbra. De är ju inte precis så att de sliter ut sina leksaker och de behöver inte heller alltid något som är nytt, utan snarare något som är annorlunda, säger hon.
Retoy startade i Stockholm 2011 och deras avdelning i Malmö startade ett år senare med målet att uppmuntra barn till ett konsumtionsmönster som inte bara handlar om att köpa nytt.
– Barn i Sverige har i snitt 536 leksaker, säger Gloria-Karin Lopéz, en av Retoys anställda som sedan några månader tillbaka kan titulera sig lokal lekmästare i Skåne.
Barnen i främsta rummet
Retoy besöker mässor, loppmarknader och andra sammanhang dit barnfamiljer söker sig. De ordnar dessutom aktiviteter på bibliotek och andra platser. Konceptet består i en lekverkstad dit barnen kan komma bara för att leka och rita. Alla barn som har med egna leksaker som de har tröttnat på kan dessutom byta in dem mot någon av de leksaker som finns på plats.
Alla leksaker som innehåller giftiga eller miljöfarliga saker plockas bort. Trasiga saker i bra material används däremot i verkstäder där barnen får göra nya leksaker av gamla.
För att göra barnen medvetna om sina rättigheter bjuds de in till en sagostund, där boken man läser bygger på FN:s barnkonvention.
– Det är alltid barnen som är i främsta rummet i allt vi gör och det gör att vi verkligen når fram till dem, säger Gloria-Karin Lopéz.
Leken kan förena alla
Vid sidan av verkstäderna driver Retoy en insamling där barn får skänka leksaker till barn som nyligen kommit till Sverige som flyktingar och befinner sig på något asylboende.
För Gloria-Karin Lopéz är leken något som kan förena alla.
– Jag tyckte att det var roligt att leka när jag var barn och har som vuxen fortsatt med det när jag håller på med teater, där man är fullt närvarande på samma sätt som i leken. I de aktiviteter vi ordnar så hoppas vi att barnen som kommer ska hitta varandra i lekens magiska värld, säger hon.
För Emma Olevik känns barnens byte av leksaker bra.
– I vanliga fall brukar jag ibland fylla en flyttlåda med sådant som de har tröttnat på för att ställa ner det i källaren, så kan jag ta upp det igen ett år senare. Men att byta in dem här, där sakerna blir till glädje för andra barn, är bättre, säger hon.