Mitt i flyttkaoset står en sak klar: när Petter Nilsson målar gör han det stort och utan att skämmas.
– Det beror kanske på att jag började min måleribana i graffiti-världen. Viljan att göra stora effek-tiva bilder sitter kvar, precis som den lite barnsliga tävlingskänslan. Man vill göra bättre målningar än alla andra, skrattar han.
Han beskriver sig som en i grunden abstrakt målare, som ibland arbetar med konkreta projekt där han använder sig av föreställande element. På sistone har han glidit in på ett miljöpolitiskt spår, där han närmar sig temat global uppvärmning. Men epitetet konstnär ger han inte mycket för.
– Jag kallar mig hellre målare, även om det kan vara förvirrande. Men det jag gör handlar till stor del om hantverket. Jag gillar att måla och jag gillar att utveckla min egen teknik, vilket sällan innefattar en pensel.
Open art har ändrat attityden
Under sina år i Stockholms kulturliv har han figurerat i en rad sammanhang, i grupp och soloutställningar. Han har också engagerat sig i ateljé-kollektiv och konstnärsföreningar som Artconceptstore och Detroit Stockholm. Men han har hela tiden känt en stark anknytning till hemstaden Örebro, och medverkade bland annat i Rådhusets Julkalender 2009 och 2010.
– När jag flyttade från stan var det för att konstvärlden var stendöd. Örebro kändes som en kommersiell Rix FM-stad, där Carola på Conventum var höjdpunkten liksom. Krogar som hade mindre konserter blev av med tillstånden och känslan var att alla projekt som inte var tillrättalagda motarbetades.
I dag upplever Petter att förutsättningarna och attityden har förändrats, vilket han till stor del tror beror på Open Art. Plötsligt är det välkommet att ta ut svängarna.
– Men det är fortfarande en dålig återväxt i konstlivet. Det behövs ett generationsskifte. Och det är därför jag tror på Bunkern.
Ska sprida ung konst
Bunkern. Så heter alltså en nystartad konstförening, som huserar i en källarlokal på Kyrkogatan. Det är, som Petter beskriver det, ingen flådig ateljé med flödande ljus utan en plats där konstnärerna är omgivna av betong och en lätt avgasdoft.
Tillsammans ska föreningens nio medlemmar arbeta för att örebroarna ska få ta del av ung och utmanande samtidskonst. En av initiativtagarna är konstnären Mark Andersson som berättar att föreningen har startats för att det saknas plattformar för unga konstnärer.
– Konsten som får utrymme i Örebro i dag är helt enkelt för tråkig. De som får stipendier och utställningar är en och samma generation människor år efter år. Det är dags att de delar med sig och ger plats åt vår kultur, säger han.
I nuläget driver föreningen den interaktiva konstpaviljongen Lux på uppdrag av Örebro Konsthall. Framöver ska Bunkern bland annat arrangera en konstmässa och ta över arrangemanget Street Art Festival i augusti. Och om man får tro Petter och Mark, är detta bara början.
