BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
De gick upp halv sex på morgonen för att medverka på Nyhetsmorgon i TV4 – och ska senare på eftermiddagen göra ännu ett bejublat gig på en fullsatt skivaffär i city.
Debutalbumet För många dyra skor och döda ögon släpptes i våras och har hyllats stort av både kritiker och publik för sina brutalt ärliga texter och sin proggiga ljudbild.
– Vi hade väntat oss att recensenterna skulle gilla det. Jag tror att om du är musikintresserad så är det här något som du vill ha. Däremot trodde vi att vi skulle få ett större motstånd från den breda massan. Att det skulle vara svårt att nå ut i det här Spotify- och enlåtsbaserade samhället. Så vi ser framgången som en seger bortom egenintresset och fåfängan, säger Rasmus.
Rakt på sak
Han pratar som han sjunger. Rakt på sak, med målande beskrivningar om livets skuggsidor och arga uppgörelser med den raserade välfärden. Albumets texter är tio kronologiska berättelser från ett liv i småländska Nybro, en flytt till Belfast och vidare till ett London fyllt av droger, skulder och mörker, för att sedan avslutas hemma i nykterheten hos föräldrarna i Småland igen.
– Jag försöker göra något av det jag älskar, ju ärligare desto bättre. Och i mitt fall blev det dogmatiskt, ärligt in absurdum, eftersom alla namn och alla summor, precis allting på skivan är sant. Det är kanske onödigt. Det kanske hade varit bättre om min bästa kompis hade hetat Jonathan i stället för Kasper, om man räknar stavelser i rytmen. Men nu heter han Kasper och då är det Kasper som gäller på skivan. Jag tror det skiner igenom i slutproduktionen att det är 100 procent ärligt, säger Rasmus och blir avbruten av en kille i personalen på fiket som går förbi och sjunger raderna från radiohiten "Skakar på tåget":
– "O jag minns när Kasper kom över, han skulle försöka släpa mig hem. O jag satt ordentligt i skiten, var skyldig Ali tiotusen spänn …".
Rasmus ler och kommer av sig en stund.
De självbiografiska historierna från livet nere på botten, i ett tungt missbruk fyllt av självdestruktivt beteende, har inte alltid varit lätta att berätta om.
– Det var inte många som kände till hur pass illa ställt det var. Det är klart det var jobbigt med mina föräldrar till exempel. De har vetat om att det inte har stått så bra till, men de har ju aldrig vetat om någon överdos eller att jag skar mig i handlederna. Och så när de äntligen hade fått hem mig och lyckats få mig nykter, då kommer allt tillbaka igen i mina texter. Det är klart att det inte är så roligt för dem.
"Jag tackar mina förebilder"
Han nämner artister som Håkan Hellström, Broder Daniel, Björn Olsson, Lou Reed och menar att förebilderna är att tacka för mycket.
– Jag tackar mina förebilder för att skivan har blivit så bra. Vi är inte skolade musiker på ett traditionellt sätt, med spansk gitarr och skalor. Men vi har jävligt grym musiksmak.
Rasmus Arvidsson och Patrik Åberg träffades när Patrik jobbade på fritidsgården där Rasmus hängde i den lilla småländska orten Nybro under slutet av 90-talet. Patrik bor kvar i Nybro, jobbar heltid och har två barn, medan Rasmus numera bor på Öland och har sagt upp sig från sitt jobb för att satsa helhjärtat på musiken. De skickar låtar emellan sig. Rasmus skriver texter och melodier, Patrik all musik.
– Vi jobbar så fruktansvärt bra ihop. Vi har en kompromisslöshet och förenas mycket i hur vi vill att musik inte ska låta. Jag tror mycket på det konceptet, att vara helt isolerad. Man får ut den maximala kapaciteten ur två hjärnor, säger Rasmus.
– Man hinner tänka, vända och vrida själv innan man får input från någon annan, då levererar man något man verkligen tror på, säger Patrik.
Musikaliskt rör sig Avantgardet mellan tydliga referenser från Göteborgs indierock-scen och proggen.
– Att det är så mycket Göteborg handlar om mentaliteten. Den nedlagda hamnstaden och det vänstervridna som genomsyrar hela staden. Många av mina hjältar gör så grym musik, men man älskar dem lika mycket för att de är så fantastiska människor med så mycket självtvivel, omtänksamhet och generositet. Det är väldigt lätt att älska Göteborg som vänster. Jag kan tycka att Stockholm skulle må bättre av att ha lite mer sådant, säger Rasmus.
Samtidigt är de förvånade över hur väl de har mottagits i Stockholm. En fullsatt spelning på Debaser Strands Bar Brooklyn i maj förändrade bilden av huvudstaden.
– Hela min världsbild har ändrats de senaste veckorna. Man trodde ju att Stockholm skulle vara reserverat och armarna i kors. Men det har varit tvärtom. Det är här det har varit mest hysteri, säger Patrik.
– Det var helt enastående att spela på Debaser. Helt fantastiskt, säger Rasmus.
Nästa album är till stor del redan färdigskrivet. Det ska bli mer politiskt, handla mer om Sverige och delvis utgå ifrån Peter Birros serie Upp till kamp, som är en stor favorit för Rasmus.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det riktigt mörka i mitt liv började när jag flyttade hem. När jag fick se hur välfärden var nedmonterad. När man snackar om att man är missnöjd över allmängodset i England och klagar på Thatcher, och så kommer man hem och inser att Margret Thatchers ande verkligen har vilat över Sverige på senare år. Herregud! Det var första gången någonsin en borgerlig regering fick sitta i två mandatperioder och verkligen kunde genomföra allt. Jag brydde mig ärligt talat inte så mycket om att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, vad jag brydde mig om var att borgarna fick sitta kvar en mandatperiod till. Se vad det lämnade oss i. Segregationen har slagit till på fem år i Nybro, samma sak som har hänt i Stockholm händer där nu också. Det går jävligt lätt att rasera, men det tar lång tid att bygga upp igen.
Men det personliga kommer fortfarande att vara utgångspunkten i texterna.
– Det kommer ju vara mina erfarenheter ändå. De här sanna historierna från vardagen, men på nästa skiva utspelar de sig i Sverige snarare än i London. Det är dagbokspoesi i rockform, säger Rasmus.
– Kultur blir ju sällan spännande om man citerar realpolitik rakt av, man måste sätta det i ett sammanhang och göra det personligt för att det ska bli intressant, säger Patrik.
