Jag hade uppnått många av mina mål
Efter att ha varit kommunalråd i sex år (hon avgick våren 2016) slutade hon som heltidspolitiker. Hon kände sig klar med det.
– Jag kände att jag hade uppnått många av mina mål. Bland annat brann jag ju för skolmaten. Och efter att vi hade varit Årets skolmatskommun två år i rad så kände jag att vi hade kommit någonstans med det. När vi fick utmärkelsen Årets miljökommun, där vi var etta förra året och trea nu så ligger det en massa reformer bakom det som jag har varit med och drivit fram. Det var dags för mig att släppa fram någon annan. Åtminstone i Västerås, säger hon.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Tanken var att hon skulle skaffa sig ett civilt jobb.
– Men så skaffade vi barn i stället. Jag har varit föräldraledig på deltid och haft deltidsuppdrag i kommunen. Dessutom har jag varit vice sammankallande, säger hon.
Men nu lämnar hon alltså uppdragen som vice ordförande i kulturnämnden och gruppledare i kommunfullmäktige. När det gäller just kultur så har hon ofta återkommit till spelkulturen under sin tid som politiker.
En stor politisk lucka
När hon blev kommunalråd insåg hon att väldigt få politiker visste vad e-sport var. Samtidigt som e-sporten (samlingsbegrepp för tävlingar inom olika sorters datorspel) fullkomligt exploderade som kulturyttring i Sverige.
– Den bristen på kunskap störde mig. Så jag skrev en ganska snäll motion som egentligen handlade om att man skulle införskaffa sig kunskap om e-sport. Men poängen med motionen var att den går igenom en massa instanser i kommunen och då måste alla läsa texten. Så bara genom att behandla denna motion så hade massvis av människor lärt sig vad e-sport är, säger hon och skrattar.
Hon märkte också snabbt att hon fick respons från personer inom spelkulturen.
– Jag insåg att här fanns en stor politisk lucka. Byråkratiska buggar där spelbranschen och spelkulturen inte passar in i systemen och ramlar mellan stolarna eftersom det är svårt att lägga in dem i facken ”idrott” eller ”kultur”, säger hon.
Hon menar att det offentliga inte ska bestämma vilka intressen som är vettiga intressen eller kulturformer.
– Vi ska stå för infrastrukturen och sedan får människor själva välja vad de vill syssla med, säger hon.
Engagerad i Miljöpartiets inre liv
Om bland annat skolmat och e-sport har varit frågor som hon arbetat för så kommer alltså fokus i åtminstone två år ligga på Miljöpartiets interna organisation.
Så att den blir ett väloljat maskineri under de kommande valen.
– Jag är lite av en perfektionist inom organisation. Jag blir frustrerad om jag ser ledningsstrukturer som inte är optimala. Då måste jag in och fixa till det, säger hon och skrattar.
– Så just nu är jag engagerad i Miljöpartiets inre liv. Förenklat kan man ju säga att språkrören är ansiktet utåt och sammankallande ansiktet inåt. Rollen innebär mycket organisation, konflikthantering och krishantering. Det handlar också om processer kring politikutveckling och se till att processerna fungerar. Mer än att vara inne på detaljnivå inom speciella frågor, säger hon.
Varifrån kommer dina drivkrafter?
– Det mesta som jag har pysslat med har handlat om att rädda världen. Det bestämde jag mig för när jag var sex år att jag skulle göra. Men det är en stor uppgift och inget som man klarar själv. Jag kan inte bara luta mig tillbaka och se saker och ting gå åt fel håll. Jag måste göra vad jag kan för att knuffa samhällsutvecklingen åt rätt håll, säger hon.