BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Herregud, jag vet inte. Jag har inte riktigt hämtat mig än. Vi blev klara med filmen bara några timmar innan premiären. Vi knatade iväg till festivalen intet ont anande och flera av skådespelarna var med. Liksom den känslan, när vi stod på scenen allihopa och Juliette Binoche stod framför... det var väldigt magiskt.

Men det var också en lättnad. Prissumman är ett välkommet tillskott när filmen nu är färdig.

– Det är ju en prissumma som inte är av denna värld, och efter det här projektet har vi har ett minus i kassan som inte är av denna värld. Jag tror vi kommer hamna på plus minus noll när allt är över. Men priset gjorde att jag slipper ställa mig i kö och söka ett vanligt kneg så fort filmen var färdigklippt.

Hade du behövt det annars?

– Vissa av oss har jobbat ganska mycket utan ersättning. Men så är det ju, det är inget ovanligt för kulturarbetare.

Sätta Lafors på kartan

Gabriela Pichler beskriver ”Amatörer” som en ”komisk film med en vass udd och som älskar sina karaktärer”. Den utspelar sig i den fiktiva västsvenska byn Lafors. Ett typiskt svenskt samhälle som tidigare haft en identitet i den industri som numera flyttats till andra länder. Till kommunens stora glädje överväger den tyska lågpriskedjan Superbilly att etablera sig på orten, vilket skulle innebära minst 500 nya jobb. Det har gått så långt att valet står mellan Lafors och Alingsås. Nu gäller det att sätta Lafors på kartan innan tyskarna kommer på besök för att se över etableringsmöjligheterna. Kommunarbetaren Musse, spelad av Fredrik Dahl, kommer på den briljanta idén att göra en kommunfilm.

– Men pengarna i kulturkassan är slut, så vad gör de? De tänker: ”Fan, skolungdomarna kan ju det där med teknik och film. Vi frågar dem!”. Men det blir inte riktigt som de har tänkt sig, berättar Gabriela Pichler.

Kommunen väljer till slut ändå att hyra in ett proffs. Men de två tjejerna Aida och Dana, som spelas av Zahraa Aldoujaili och Yara Aliadotter, bestämmer sig för att fortsätta filma för att visa upp sin sida av Lafors.

Fast i konventionellt tänkande

Manuset har Gabriela Pichler skrivit tillsammans med författaren Jonas Hassen Khemiri. Att samarbeta med honom stod högt upp på hennes önskelista. Trots att de aldrig träffats satt Jonas Hassen Khemiri på sitt håll och önskade samma sak. Till slut skickade han iväg ett mejl till Gabriela Pichler där han föreslog att de skulle arbeta tillsammans.

– Det visade sig också att vi helt oberoende av varandra hade träffat samma producent, Anna-Maria Kantarius, som vi båda ville samarbeta med. Det har varit en hel del sådana knäppa sammanträffanden, berättar Gabriela Pichler.

Hon upplever att hon har mognat som regissör sedan debuten ”Äta sova dö,” som släpptes 2012 och bland annat belönades med en Guldbagge för bästa film. Amatörer har varit ett större och svårare projekt att genomföra.

– En debutfilm är på ett sätt ganska enkel att göra. Man har gått och ruvat på vissa saker ett helt liv och ingen kan jämföra den med något annat. Efter ”Äta sova dö” har jag haft lyxen att ha lite större inflytande över hur jag vill jobba och fokusera på det som är viktigt för mig. Jag har kunnat ta berättandet ett steg längre och utökat persongalleriet. Det har inneburit många utmaningar.

Vad har det varit för utmaningar?

– Vi har tagit många risker. Vill man få in en bredare ensemble framför kameran så måste man jobba på andra sätt. Man måste lyfta röven från skrivbordsstolen och jobba hårt för att få folks förtroende. Jag tror mycket på att om man vill förändra och bredda vilka som får synas på bild så måste man tänka nytt i arbetsmetod, och det har varit något som jag ständigt undersöker inför varje projekt jag gör.

Tycker du att filmbranschen har en tendens att bli bekväm när det kommer till de frågorna?

– Det beror på vad som är syftet med ens film. Jag är tydlig med att min metod inte är den som är den rätta, utan allt beror på vad man vill berätta och vad som behövs för att nå dit. Men jag kan bli irriterad på när man pratar vitt och brett om representation men är fast i ett tänk kring konventionellt berättande och konventionella metoder. Man vill inte ändra sig, utan försöker trycka in folk i den snäva mallen.

Egenvärde i amatörer

Precis som i sin förra film använder sig Gabriela Pichler till stor del av förstagångsskådespelare i ”Amatörer”, gärna med någon form av erfarenhet av rollerna de spelar. Fredrik Dahl arbetar till exempel även i verkligheten som kommunarbetare i Svenljunga, där stora delar av filmen är inspelad. Både hans mamma och pappa är med i filmen. Även Zahraa Aldoujailis och Yara Aliadotters familjemedlemmar syns i några scener, liksom Gabriela Pichlers mamma som har en liten roll.

– Jag rycker att det finns ett egenvärde i att ha med förstagångsskådespelare som har erfarenheter av rollen de gör. Min mamma var ju med i Äta sova dö också, och jag tänker att hon har liksom stått på de där städjobben och knäckt kroppen och slitit så hårt i sitt liv. Fan ta om det då inte är hon som också ska vara på inspelningen och på vita duken. Det är en drivkraft hos mig som jag tror är hela anledningen till varför jag jobbar som jag gör.

Som att bygga en legoborg

Trots att Amatörer redan blivit prisbelönad berättar Gabriela Pichler att hon känner viss nervositet inför att filmen snart ska möta den stora publiken.

– Det är nervöst, men samtidigt är jag lite som ett barn som har byggt väldigt länge på en legoborg och nu äntligen ska kalla på mina föräldrar och bara: ”Tadaaa! Vad tycker ni?”. Men det jag främst hoppas på är att så många som möjligt ska se persongalleriet som finns i filmen, för de är så jävla duktiga. Jag hoppas att publiken blir lika förälskad i dem som jag blivit.