Hennes systerdotter har fixat boendet åt henne. Själv har Marja aldrig berättat för någon att hon är lesbisk, vilket har gjort henne tystlåten, ensam och ganska bitter. Att träffa de andra sociala och utlevande hbtq-seniorerna gör henne vettskrämd, men också nyfiken och inom kort lite, lite gladare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det var någon som beskrev boken som en romantisk komedi och då blev jag jätteglad. För jag hade faktiskt inte några komiska avsikter, säger Bitte Andersson.
Använde referensgrupp
Det romantiska temat i serieboken ”I slutet av regnbågen” var inte heller något som Bitte Andersson hade planerat till en början.
– Först ville jag bara fokusera på det allmänmänskliga temat hur man vågar sörja färdigt när man förlorat en anhörig eller en livskamrat. För det är så mycket skuld i att våga återvända till livet igen, att göra någonting roligt eller bara vara glad igen, säger hon.
Med en referensgrupp bestående av 13 hbtq-seniorer förstod hon snart att romantik var en viktig beståndsdel.
– Det var många av dem som frågade om romantik, om det skulle komma någon ny kärlek, om det skulle bli någon kyss, om det skulle bli något sex. Och det hade jag egentligen inte alls tänkt ha med.
– Men det är ändå viktigast för mig vad min målgrupp är intresserade av och jag ville verkligen att den här boken skulle vända sig till seniorer.
”Skithäftigt perspektiv”
Att skriva en bok om och för seniorer var mer eller mindre självklart för Bitte Andersson. Efter gymnasiet jobbade hon inom hemtjänsten och fascinerades av äldre människors långa perspektiv på livet.
– När man har levt så länge kan man se konsekvenserna av sina beslut och se förändringar i samhället. Man har ett långsiktigt perspektiv på tillvaron som är skithäftigt, tycker jag.
Den verkliga inspirationen till en seriebok om äldre hbtq-personer kom från den feministiska bokhandeln Hallongrottan som Bitte Andersson startade och drev mellan 2006 och 2010.
– Där var det faktiskt många just hbtq-seniorer som hängde. Vi hade en soffa med lite fika där de satt och babblade och berättade om sina liv.
– Och då kände jag bara ”wow, att hbtq-personers historia är så dramatisk”. För samhället har förändrats så mycket. Vissa har varit med när det var kriminellt att vara homosexuell och de flesta har varit med när man kunde få sparken om man var öppen med sin sexualitet, även om det inte var olagligt eller så. Så många var ju hemliga med sitt privatliv, precis som Marja.
Det historiska perspektivet på hbtq-personers dramatiska men också bitvis roliga liv väver Bitte Andersson i sin serieroman in som svartvita tillbakablickar hos de boende på Plejaderna. För huvudpersonen Marja är minnena fyllda av kärleken till hennes livskamrat men också kantade av tystnad om hennes privatliv, på jobbet och inom familjen. Det är en sorglig berättelse.
– Jag satt och grät så mycket att jag fick försöka att inte droppa på pappret när jag ritade. Men jag kände att även om jag vill att boken ska vara underhållande och upplyftande så ville jag inte försöka dölja den tragiska verkligheten heller, säger Bitte Andersson.
Skadad av garderoben
Idén till Marja fick hon från en föreläsning där en forskare beskrev hur äldre hbtq-personer som levt i garderoben i hela sitt liv kunde påverkas av att aldrig komma ut.
– Att leva i garderoben under många år kan bli som en permanent personlighetsskada. Man blir väldigt hämmad, har garden uppe, vill aldrig avslöja något om sig själv, undviker personliga samtalsämnen på jobbet. Och även om samhället förändras och synen på homosexualitet blir helt annorlunda så har man svårt att ändra sig. Det var så himla tragiskt att höra om det här. Och då tänkte jag att min huvudperson i boken skulle vara en sådan person.
– Det är ingen i världen som har något emot att Marja är lesbisk utom hon själv som är helt traumatiserad av det här hemliga livet.
