Novellsamlingen ”Håll käften och var söt” publicerades 1978 men gavs i våras ut igen av det nystartade förlaget Romanus & Selling. De gjorde de så in i helvete rätt i. Språket bär släktskap med både Kerstin Thorvalls diskbänksrealism och Tone Schunnessons ”Dagarna dagarna dagarna”.

Med ett brutalt och rakt berättande ger Vita Anderson oss här tolv noveller. Alla handlar om kvinnor som desperat försöker förhålla sig till den pissiga kvinnorollen medelst allehanda skenlösningar.

Det handlar om att vara utelämnad i ett förvirrande konsumtionssamhälle, att skuldbelägga sig själv och att krampaktigt greppa efter strån av den hägrande lyckan. 

I novellen ”På söndagar knullar man” konstaterar jaget krasst: ”Kurt sade att om vi fick en unge, skulle det vara skitfint och han kunde ta honom med sig på fotbollsmatcher i Faelledparken på söndagarna, men jag hade ju inte tänkt mig en unge på det sättet”. 

Nej, inte mycket som blir som man tänkt. Men att läsa Vita Andersens kvinnor famla i mörkret är sannerligen en litterär fröjd.