BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag har lite svårt för bokmässor eftersom det brukar vara så mycket folk, men Littfest känns lagom stort. Jag minns från förra gången jag var där att det var väldigt intressanta föreläsningar och att jag kunde gå på allihopa. Jag åkte därifrån med känslan ”Åh, vad jag älskar Littfest”, säger illustratören och författaren Sara Lundberg och skrattar.
Gick utanför normerna
I dag fredag tar Sara Lundberg emot festivalens pris för bästa svenska bilderbok. Hennes berättelse ”Fågeln i mig flyger vart den vill” har fått strålande recensioner och belönades också med Augustpriset för bästa barn– och ungdomsbok förra året. Det är ett stycke nästan osannolik kvinnohistoria som berättas om flickungen Berta Hansson – hon som föddes på en bondgård i jämtländska Hammerdal 1910 och inte alls ville bli vad omvärlden förväntade sig, nämligen hemmafru eller mjölkerska. I stället lämnade hon byn för att först bli folkskollärare och sedan konstnär.
Berördes av konsten
Sara Lundbergs bilderbok skildrar med korta texter och över 100 akvarellmålningar ett år i Bertas liv som barn – fritt och okronologiskt. Hon förlorar sin mor i tbc, tar hand om korna, tecknar och protesterar mot sin snäva roll genom att bränna vid ärtsoppan och sätta sig och läsa i stället.
– Berta Hansson får stå symbol för flickan som vågade gå utanför de normer som var då. Jag tyckte att det var intressant att sätta mig in i det här modet som krävdes. Hon var tvungen att välja bort mycket – hon skaffade ingen egen familj och inga barn, säger Sara Lundberg, som genom släktingar till Berta Hansson fått ta del av ett digert material i form av dagböcker och brev.
Sara Lundberg har själv sina rötter i norra Sverige, men hade inte hört talas om Berta Hansson innan hennes förläggare Jenny Franke tipsade om en utställning med Hanssons målningar. Sara Lundberg blev djupt berörd. Hon kunde känna igen sin egen familj i Hanssons familj, och det fanns också likheter mellan henne och Berta Hansson när det gällde sättet att måla.
Men det senare gjorde faktiskt arbetet med boken komplicerat.
– I början trevade jag mig fram, och försökte efterlikna henne, men då låste det sig och blev stelt och fult. Det slutade med att jag släppte taget och bara gjorde utan att tänka, säger Sara Lundberg och fortsätter:
– Men hennes bilder har ändå sköljt igenom mig och kommit ut ur min hand på något vis. Man kan se det i kossorna, på molnen och hur händerna är målade – på något vis har jag ändå inkorporerat hennes stil i min.
Din bok benämns som både bilderbok och barnbok, men hur skulle du själv beskriva den?
– Jag skulle vilja säga att det är en ”coming of age”–bok, en bok om att gå från att vara barn till att bli vuxen, och i det uppstår en frigörelseprocess där hon vågar följa sitt hjärta. Det kan ju vem som helst relatera till. Egentligen är det en allåldersbok. De flesta äldre har säkert erfarenhet av någon i släkten som har haft det så där, eller att man själv känner igen sig.
