Bob Hund är det svenska indierockbandet som ägnat i det närmaste 30 år åt att göra det så svårt som möjligt för sig själva. Genom åren har de bland annat åkt på en osedvanlig turné på landets gymnasieskolor, auktionerat ut sina egna instrument och tvingats låna utrustning av publiken inför varje konsert. De har låtit fansen rösta fram deras allra sämsta låt samt satt upp såväl egna operor som arrangerat rockfestivaler. Det senaste tillskottet i svårigheter som de satt upp för sig själva, är att bjuda in publiken till att medverka på en skivinspelning (genom handklapp och körsång). Detta till bandets nionde album ”0–100”, som släpps nu på fredag. Dagens ETC träffar gitarristerna Johnny Essing och Conny Nimmersjö på skivbolagskontoret i Gamla stan.
– Från början var ambitionen att spela in en hel skiva live, inför och tillsammans med publiken. Vi hade också en konsert på Orionteatern i Stockholm, med den målsättningen. Men som vanligt kom vi ungefär halvvägs med vår ambition och tvingades till någon slags paniklösning, säger Conny Nimmersjö och skrattar.
I slutändan hörs det ändå att bandet spelar tillsammans, framhåller Johnny Essing.
– Den största skillnaden med denna skiva, i jämförelse med den förra, är nog att det låter mindre studioproducerat. Vi låter mer levande och vitala än vi gjort på länge.
”För att inte förlora nerven”
Att Bob Hund försätter sig i försvårande situationer handlar om att inte förlora intresset för vad de håller på med, förklarar Conny Nimmersjö.
– Vi vill inte hamna i en allt för säker position, eftersom vi då riskerar att tappa nerven.
Efter att ha tvingats låna stundtals otroligt risiga och missljudande instrument av fansen, på de olika orterna där de spelade, i det förra projektet, ville musikerna i bandet denna gång ge sångaren Thomas Öberg en större utmaning. ”För hur svårt är det att sjunga i en lånad mikrofon?”, frågar sig Conny Nimmersjö.
– Vi sa: ”Thomas, vi förstår att det här var väldigt roligt för dig. Men nu vill vi prova på en utmaning som även sätter dig på prov”.
Bandet en demokrati
Alla i bandet är dock överens om att sångaren och frontmannen klarade utmaningen med att få med sig publiken i låtarna, med bravur.
– Thomas är ju en väldigt bra musiklärare som kan få med sig publiken och instruera dem på rätt sätt. Ska sanningen fram så tog vi om några låtar inne på Orionteatern med, för att få igång allsången och handklappen på rätt ställen, säger Conny Nimmersjö.
Något annat som utmärker Bob Hund – förutom att de skapar försvårande omständigheter för sig själva, i den kreativa processen – består i att bandet fungerar som en demokrati, där alla bidrar till och medverkar i låtskrivandet. Johnny och Conny tror att det är en av förutsättningarna för att Bob Hund fortfarande håller ihop, efter så pass många år tillsammans.
– Att vi inte har någon diktator som bestämmer i bandet, innebär att alla alltid är lite missnöjda med slutresultatet. Men i det långa loppet är det vad som håller ihop oss, säger Conny Nimmersjö.
”Lusten finns kvar”
Thomas Öberg har uttryckt det som att Bob Hund är väldigt dåliga på att plocka de lågt hängande frukterna. Eller som Conny Nimmersjö uttrycker det:
– Vi krånglar till det och lyckas i slutändan genomföra väldigt få av våra egna, initiala idéer. Men det är också det som gör att vi aldrig tappar vår hunger, att lusten till att fortsätta finns kvar.
