– Det har lockat litegrann att ta en paus i resandet. När man sitter i en buss, eller på en båt utanför Tromsö, på väg någonstans, så har det lockat att vara på samma scen ett tag. Men just ett tag, som ett avbräck, förklarar Bo Sundström, sångare och frontman.
Bandet säger sig ha varit sugna på en fast show ett bra tag, men tiden, publiken och de själva har kanske inte varit riktigt mogna för det förrän nu.
– Vi har frågat Micke Henriksson på Lifeline, som vi har jobbat med sedan dag ett, om han tycker att vi ska göra krogshow, men det har han inte tyckt. Sedan har vi frågat igen fem år senare, men fortfarande nej. Men nu till sist så började det bli läge. Vi litar på honom när det gäller sådant, säger Bo Sundström.
Mer än bara en konsert
För två år sedan drogs planerna igång på allvar. Det tar sin lilla tid att både boka in ett ställe, sy ihop själva showen och annat. Veteranen Hans Marklund, som ligger bakom shower som ”Jill”, ”50 år i lyxförpackning” och ”Uggla, Rheborg, Ulveson”, har regisserat.
– För att göra en lång historia kort så har jag jobbat mycket med Brynolf och Ljung, och de har samma management som de här herrarna. Och då fick jag helt plötsligt frågan då de planerade att göra en show. Först blev jag jättenervös. Jag har ju gjort hundratals shower, med alla, men det här är något annat. Men sedan träffade jag dem, och så gillar jag utmaningar. Utmaningen här var att göra det till mer än bara en konsert, säger Hans Marklund.
”Var en process”
Även enligt Hans Marklund så är det först nu som tiden egentligen är mogen för Bo Kaspers på en fast showscen.
– Orup gjorde till exempel jättesuccé för några år sedan med sin show. Hade han gjort den för sju, åtta år sedan hade det nog inte fungerat alls. Den publiken som går och käkar och ser sådana här shower hade kommit upp till rätt ålder. Det är den publiken som är köpstark, som går ut på krogen och gör saker och är uppväxta med musiken. Och det är samma med Bo Kaspers, att nu är det dags, säger han.
Hur och vad det skulle bli av det var egentligen inte självklart för någon. Kanske allra minst för bandmedlemmarna själva som är vana vid konsertscenerna.
– Det var en process för oss också, även om vi har fiskat och kollat lite som Bosse säger. Men, ja, vad är då en krogshow? Svenska krogshower har inte vi sett. Vi tänker ju på amerikanska 70-talsshower eller Hasse och Tage kanske. Men sen när man börjar tänka på hur mycket extra allt man kan göra, vilken jävla produktion man kan ha och hur mycket flygande elefanter man kan ta in på scenen, så blir det jäkligt lockande, säger basisten Michael Malmgren.
Som ett extravagant gig
Trots eventuella flygande elefanter så understryker bandet att showen är mer som ett extra-vagant Bo Kaspers-gig. Men för att formen ska fungera så behövs ändå en hel del fasta moment. De måste säga vissa saker, befinna sig på förbestämda positioner och annat för att showen ska flyta på. Och det var inte helt bekvämt för alla parter från början.
– Nej, jag tyckte det var rätt obehagligt faktiskt, skrattar Bo Sundström.
– Det vi har gjort i många år är att vi litar på vår musikalitet och de andra litar på att jag kan hålla i värdskapet hyfsat, så att säga. Och vi känner att vi har ett gäng låtar som fungerar. Här går vi utanför bekvämlighetszonen och ska på sätt och vis styras. Stå där, eller i vissa fall: säg det. Det kommer man i processen att lära sig något av, men just nu tycker jag det är lite småjobbigt, fortsätter han.
Han får lite nickande medhåll av sina bandkamrater, men inte helt.
– Jag kan hålla med till viss del, men jag tycker samtidigt att det är en av de allra roligaste processer vi har varit med om, säger Fredrik Dahl, trummor.
– Jo, men du gillar ju mer det här uppstyrda, inflikar Bo Sundström.
– Ja, kanske, men det är inte bara det. Jag gillar också som tusan att vi har jobbat med Hans Marklund. I vanliga fall är det vi fyra som bollar, vilket vi gjort i 25 år. Nu har vi ett utomstående öga som ser saker på ett annat sätt, fortsätter Fredrik.
– Ja, han är jättebra. Det är inte Hans som är otäck på något sätt utan det är processen som kan vara lite otäck, fortsätter Bosse.
När ETC Göteborg är på besök har de repeterat i en och en halv vecka på plats. Den nya formen sätter igång en del känslor som de inte känt på länge, veteraner som de är.
– Jag är faktiskt skitnervös. Jag kände det bara nu, med fem personer i publiken, att nu blir det på riktigt alltså, säger Fredrik Dahl.
Han passar även på att sammanfatta intervjun och läget samt ge förslag på passande rubrik.
– Så hur känns det för oss då nu? Det känns kul, obehagligt och nervöst alltså, säger Fredrik Dahl leende.
