Knappt två månader efter att kulturhuset öppnade började Luís Tortosa jobba där; något han fortsatte med i 37 år. Sedan han slutade har han alltjämt varit engagerad i verksamheten genom nätverket Blå ställets vänner, som utgörs av ett 50-tal personer och agerar bollplank för personalen.

– De stöter och blöter innehåll och programpunkter med oss, berättar han.

Blå ställets vänner är inte den enda gruppen med inflytande på kulturhuset. Redan från starten skulle föreningar vara engagerade i verksamheten, vilket är något som bland annat präglar arkitekturen, berättar enhetschefen Eva Eckerbrant. Hon pekar på de trånga, tegelklädda gångarna som löper runt den lilla innergården.

– De smala korridorerna och många rummen är till exempel utformade för att föreningar ska kunna träffas och ha sina möten här, förklarar hon.

Att försöka redogöra för alla diskussioner som pågått i byggnaden under årens lopp är svårt, anser Luís Tortosa. Samverkan är inte en enkel sak och det är inte alla gånger personalen har lyckats skapa förtroende bland boende i området som har bjudits in till att påverka kulturhuset.

– När folk inte ser att deras förslag blir verklighet skapar det besvikelse, säger han och understryker att delaktighet är något som både tar tid att bygga upp och som måste utvecklas hela tiden.

Annorlunda yrkesroll

Men det är också just samarbete som gör att Blå stället hela tiden kan förbättras, säger Luís Tortosa som anser att det finns en välutvecklad metodik för det nu. När kulturhuset 2011 skulle rustas upp för första gången på över 30 år använde personalen de två åren som renoveringen pågick med att bland annat undersöka vad invånare och föreningar ville se på Blå stället, berättar Eva Eckerbrant, som började arbeta där i samma veva.

För de som jobbar på kulturhuset innebär det en lite annorlunda yrkesroll än vad de kanske är vana vid från annat håll, tror hon.

– I vanliga fall brukar det vara producenternas roll att till exempel planera innehåll och boka artister som ska uppträda. Men här ska de snarare fånga upp andras idéer och hjälpa till att förverkliga dem.

Lokalt engagemang

40-årsjubileet går av stapeln på lördag och firas under hela maj med bland annat fest, musik, workshops och föreläsningar. Korridorerna har prytts med tidningsartiklar från olika tidsepoker. ”På med blåstället och kom loss!” står det i en rubrik från invigningsåret 1979. ”Blå stället läggs ned” proklamerar en annan rubrik 14 år senare, när lokalpolitiker bestämde att stödet till kulturhuset skulle halveras. Men man lyckades hålla verksamheten vid liv ändå och en stor fest som anordnades under samma period var talande för hur viktigt det lokala engagemanget har varit för Blå stället, berättar Luís Tortosa.

– Vi hade nästan inga pengar men det blev en jättelyckad fest eftersom det var så många som bidrog utan att förvänta sig någon ekonomisk ersättning för det, säger han.

Idag får Blå stället sin budget direkt från kommunen, inte stadsdelen, vilket ger kulturhuset en stabil grund att stå på, enligt Eva Eckerbrant. Till skillnad från en stadsdelsbudget fluktuerar den inte från år till år och ger på så vis möjlighet till långsiktig planering, menar hon.

Bredare publik

Framöver hoppas både Eva Eckerbrant och Luís Tortosa att allt fler göteborgare från hela staden besöker Blå stället. Till exempel tror Luís Tortosa att Angereds bokmässa, som arrangerades för första gången förra året parallellt med Bokmässan, kan bidra till att fler får upp ögonen för kulturhuset.

– Den arrangerades inte som ett alternativ till Bokmässan, utan som ett komplement, säger han och menar att mindre kända författare på så vis också kan få kontakt med en bredare publik.

Eva Eckerbrant hoppas också att ungdomar ska fortsätta vända sig till Blå stället med sina idéer. Många har fått en inblick i kulturvärlden den vägen och hon tror det kan ha bidragit till att flera av dem sedan haft en fortsatt yrkesbana inom kulturen.

– De hade kanske hamnat där ändå, men jag tror man får med sig en del härifrån.