”Bjud in någon som är ny i stan”

Hon växte upp med sin mamma och sin lillebror i Granloholm och upptäckte ganska snabbt hur trist det nya landet var för henne.

– Det fanns en massa lekplatser och lekmöjligheter men inga barn var ute. Och fanns det några barn så bjöd de inte in till lek.    

I skolan gick det bra, Berivan trivdes, var populär och hade kompisar, men utanför skolan var det tomt och ensamt.

– Jag blev aldrig hembjuden till någon av mina klasskamrater och det blev extra tydligt när det var sommar. 

Långsamt

När de andra barnen såg fram emot sommarlovet med glädje såg Berivan mest ett långt ingenting.

– Det enda jag kunde hoppas på var att det i alla fall fanns något på tv att titta på.

Mina föräldrar hade inte kunskap om vad man kunde göra och inte heller resurser för att göra det där som andra familjer gör, åka ut till havet och bada, vara i någon stuga. Vi hade ingen bil heller och kunde inte ta oss till de bad som fanns i närheten, som Sidsjön eller Tranviken, även om vi hade känt till dem. 

Skillnaden blev också tydlig när skolan började igen på hösten.

– När jag kom tillbaka efter sommarlovet hade jag väldigt lite att berätta om vad jag hade gjort.

Lättare att bryta ensamheten

Hon säger att de ensamma somrarna naturligtvis påverkade henne starkt som barn.

– Ensamheten stärker känslan av utanförskap. ”Jag hör inte hemma här.”  Jag insåg att det fanns en stor skillnad mellan mig och de andra barnen. Det är minnen som jag bär med mig från min barndom och det är klart att de lever kvar och påverkar mig även som vuxen.

När hon blev äldre var det lättare att bryta ensamheten.

– Jag började bjuda in mig själv till kompisarna och på gymnasiet började jag intressera mig för politik och skapade egna nätverk.

Nu är hon etablerad i stan och efter att ha gjort karriär inom näringslivet, bland annat som regionschef för Stjärna Fyrkant och i olika chefsroller inom Student Consulting, hoppade hon plötsligt av för att förra året bli projektledare för Brobyggarprojektet i Skönsberg. Det syftar bland annat till att skapa en ökad trygghet och vettiga fritidsaktiviteter för barn i området.

– Jag fick gå ner i lön med 45 procent, men det kändes som rätt sak att göra, säger hon om karriärbytet.

Det hon märker bland barnen i Skönsberg är att många har samma erfarenheter som hon själv med tomma och ensamma somrar.

– En återkommande kommentar som jag får, inte minst från utländska besökare, är hur dött och tomt det är i våra bostadsområden på sommaren, som här i Skönsberg. Var är alla? 

Och det är klart att det finns några som blir kvar när de andra drar till sina stugor och åker på sina semestrar.

Inom ramen för Brobyggarprojektet stöttas ideella föreningar för att skapa aktiviteter för barn och bland annat görs en satsning på olika utflykter under sommaren.

– Precis som när jag var liten så finns det i dag många familjer som av olika anledningar inte har resurser eller kunskap för att göra något av sommarlovet för sina barn. Vi märker att även om många pojkar har svårt att komma in i fritidsaktiviteter och föreningar så är det ännu svårare för flickorna.

Eget ansvar

Men Bervian Mohammed tycker att även individen har ett ansvar för att få de som är nya i stan att känna sig lite mer hemma.

– Tänk om alla bara en gång per år skulle bjuda med någon granne, någon på barnens dagis eller skola, någon i idrottsföreningen när man ska till stranden eller till stugan. Den lilla insatsen skulle spela stor roll, säger hon.