Det befriande med Siri Derkerts konst är att hon inte är ett dugg insmickrande.
Siri Derkerts teckningar är gjorda under en skumpig cykelfärd på vårgrus.
Hon har lagt sitt ritblock på cykelstyret och ritar när hon ilsket cyklar fram på vägen.
Strecken ska bli fula. Inte för raka och perfekta.
Siri gör allt till konst. Även en potatis.
Hon sjunger att det går att skapa mening och sammanhang med det mest intima och privata.
Att små spröda fåglar som katten släpat hem återuppstår i lera som går sönder av en blick. Att liv har ett värde och att konst handlar om hur människor lever sina liv och om moraliska och politiska val och dilemman.
I dag är Siri Derkerts streck och punkter en del av Stockholms fysiska kropp och minne.
Mäktigt monument
Det var Siri Derkert som formgav den mäktigaste av alla tunnelbanestationer i Stockholm, den på Östermalmstorg. En blandning av monument i polerad betong med svarta teckningar, idolbilder och minnen (nästan som ett tonårsrum). Utsmyckningen i tunnelbanan är en resa i hennes eget liv men också ett offentligt verk: ett monument över feminismen och kampen för fred. Plus att det är det första offentliga verket i Sverige, vad jag vet, som anknyter till en kamp mot miljöförstöring. Det är därför Rachel Carsons namn står på en av väggarna och Hans Palmstierna på en annan. Två tidiga visselblåsare för ekologin.
Tekniken som Siri Derkert använde för att göra verket i tunnelbanan kallas för skraffitti. Det innebär att mörkare lager av puts eller betong täcks över av ljusa och att konstnären skrapar fram bilden ur underlaget. På Östermalmstorg blästrades bilderna fram.
Östermalmstorgs tunnelbanestation är ett monument över det tills synes enkla: några streck lämnar över till åskådaren att tolka in resten, det vill säga göra det mesta av bilden själv.
Dolda berättelser
Det inte många vet är att det finns en generalrepetition till det stora monumentet en station bort på T-centralen. Där har Siri Derkert smyckat en av pelarna med en förklaring av vad en pelare är. En hyllning till kvinnornas kroppsarbete som byggde och bar upp staden. Hon hyllar mursmäckor och tegelbärare som släpade upp tegel och murbruk till murarna på byggen. Det var kvinnor från Dalarna som vandrade till Stockholm till fots om sommarhalvåret. Andra yrken som hedras är roddarmadammer som fraktade stockholmarna mellan olika delar av staden i sina roddbåtar. Pelaren svarar på frågor om sig själv. Siri Derkert var skolad i att ta fram dolda berättelser. Hon tillhörde kretsen kring Fogelstadsgruppen som var tidiga svenska feminister som samlade och utbildade kvinnor på sin egen folkhögskola. Hon hade också kontakt med sin egen tids radikala bildkonstnärer, författare och intellektuella. Då som nu var Sverige ett land där människor på flykt mellanlandade och ibland stannade i hennes hem i ett gammalt torp på Lidingö som blev en mötesplats för dem. Berthold Brecht var där. Familjen Derkert har fortfarande ett sittbadkar av koppar där den store konstnären en gång värmt sin rumpa. Siri Derkert förmådde att sammanföra politiskt engagemang och feminism med att göra konst som var konst på sina egna villkor – inte illustrationer utan bilder som kunde leva av sin egen kraft.
Ord blir till bild
Det är viktigt att förstå att Siri Derkert aldrig i sin konst sänker sig ner till en obildad och konstfientlig publik när hon skapade sina bilder. Att hon tror att strecken själva kan tala och där inte bilderna räckte till tar hon i med orden. Orden blir också bilder.
Idag då vi lever i en tid som stänger sina ögon för den urkraft som finns i alla människors förmåga att skapa är viktigt att förstå befrielsen i Siri Derkerts teckningar. I stället säljs massor av böcker som ska färgläggas med kritor eller vattenfärger, där alla konturer är förtrycka och det bara handlar om att fylla i färgfält som för säkerhets skull är numrerade. Målarböcker som blir en bild av hur moderna människor lever sina liv.
Siri Derkerts teckningar uppmanar åskådaren att göra sina egna streck och inte vara anpassningsbar. Siri Derkert uppmanar oss fortfarande att se och rita darrigt och skarpt men också skrapa fram det dolda.
