På grund av att scenen i församlingshemmet inte rymmer scenografin var denna finalföreställning en så kallad reading, det vill säga att skådespelarna läste sina roller och så fick publiken så att säga se scenerna i sitt inre. Något som fungerade alldeles utmärkt. De fem skådespelarna Veronica Björnstrand, Frida Beckman, Maria Samuelsson, Anders Ambreus och Isabelle Moreau satt bakom sina notställ med manus och läste med sådan inlevelse att publiken stundom tjöt av skratt och stundom vred på sig av känsla för rollkaraktärernas kämpande med att få livet att gå ihop. Länsteaterns konstnärliga ledare Michael Cocke förklarade var scenerna utspelade sig i byn.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Just den här föreställningen borde vi turnera runt med i länet, säger Michael Cocke.
”Kämpar för att få sina liv att gå ihop”
I korthet handlar Det som är vårt om hur Krister som hetsäter honung och säljer potenshöjande kärleksrot per telefon lever med Marina som är förskolelärare där bibliotekariens dotter som har problem med sin aggressionskontroll går, och där lärarinnan Katrin är på gränsen till sammanbrott och i sin tur har ständiga gräl med sin mor Sally som har utsett byrondellen utanför stugknuten till Sveriges fulaste. Dessa personer och de olika scenerna knyts samman av den påhittade romanen Potatisdansen och det faktum att byns bibliotek ska läggas ner.
– Det är människor som kämpar i glesbygd för att få sina liv att gå ihop på olika sätt och som reagerar när biblioteket hotas, säger Anders Ambreus som spelar Kristoffer.
– Det finns så mycket fördomar om att folket på glesbygden skulle vara oföretagsamma, men det är tvärtom, de som lever i byar där all service har försvunnit måste vara jäkligt företagsamma för att få tillvaron att gå ihop, säger Maria Samuelsson som spelar bibliotekarien Anneli.
”Minimum att vi kommer hit och spelar”
Publiken i församlingshemmet i Ramsberg hade inga problem med att ta till sig handlingen. När Frida Beckmans rollfigur Katrin håller på att bli galen över att skolans datorer och wifi bara krånglar och får beskedet att hon ska få gå på KBT-terapi med motiveringen ”att det är lättare att få ordning på de som arbetar i stället för på krångliga datorer” skakar salen av skratt. Och när Veronica Björnstrands rollfigur Sally i slutet av pjäsen håller ett brandtal om allt som har försvunnit från byn de senaste 20 åren som arbetstillfällen, vårdcentral och affärer, är stämningen i församlingshemmet närmast andäktig. Talet avslutas med att nu när också biblioteket ska försvinna får det vara nog! Bibliotekets böcker är våra och byborna har rätt till det som är vårt!
– Även om byn i pjäsen heter Boberg så handlar den ju om Ramsberg och då är det ett minimum att vi kommer hit och spelar den. Vi är ju en länsteater, säger Veronica Björnstrand.
Att länsteatern kom till länets norra del och gav den enda föreställningen av Det som är vårt som har spelats utanför Örebro var något som applåderades av publiken i Ramsbergs församlingshem. Det är bara att skriva under på konstnärliga ledaren Michael Cockes slutsats att den borde turnera runt om i länet.