Liksom i debuten ”Den sjunde kontinenten” – om en familj som långsamt förbereder ett kollektivt självmord – finns någonting trasigt som aldrig går att laga i den högborgerliga franska familjen Laurent i ”Happy End”, och deras liv skildras med en karakteristiskt kyligt, distanserat foto.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

13-åriga Eve använder Snap­chat (eller en liknande app) för att skapa en barriär mellan sig och verkligheten innan hon förgiftar sin egen mamma. Detta är introduktionen, där Haneke krymper visningsfönstret till samma storlek som våra ihoptryckta mobilfilmer och rullar ut Eves chattmeddelanden om mammans orättvisa uppfostran innan hon utför dådet.

Hur vi använder medierna för att avtrubba oss från våld är ett tema Haneke också utforskat tidigare i ”Bennys video” och hans mest berömda film, ”Funny games”. Här är det mest en liten krydda i en större berättelse.

Medan hennes mamma ligger på sjukhuset skickas Eve till Calais, där hon återförenas med sin pappa Thomas som varit frånvarande under hennes uppväxt. Hans fumliga försök att visa kärlek genomskådas av Eve, som isolerar sig mer på sitt rum och på internet.

Pappan hittar sin egen tillflykt i en hemlig bdsm-romans, aldrig visuellt skildrad, men som ekar av en annan Hanekefilm om sex, våld och makt: ”Pianisten”.

Familjen inkluderar även Thomas syster Anne, hennes alkoholiserade son Pierre och hennes pappa George. Den senile patriarken försöker övertala sin frisör att ta hans liv. Detta är filmens ”comic relief”.

Familjen Laurent bor i en vräkig herrgård med tjänstefolk, men familjeföretagets pengar från byggbranschen kommer med förpliktelser. Ofta påminner de formellt informella relationerna mer om de i en företagskultur. Familjen är som ett jobb ingen vill gå till, där medlemmarnas privatliv inte diskuteras.  

”Happy End” har marknadsförts som en film med flyktingkrisen som fond, och vid enstaka tillfällen skymtar några av Calais migranter förbi, som påminnelser om familjens världsfrånvända tillvaro. Men filmen handlar mer om familjen Laurents oförmåga att knyta an till varandra än till samhället utanför.