BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Efter varje skiva har jag funderat på om jag ska fortsätta att vara artist. Det är en yttre stress att hela tiden släppa nya låtar. Jag var uppe i varv för jämnan och hann inte med ett vardagsliv. Därför tog jag en paus. Och när man väl har hoppat av karusellen går det inte bara att hoppa på igen. Man får börja om från början, berättar hon.
Flyttade till New York
I slutet av 2000-talet flyttade Marit Bergman och hennes partner till New York där de bodde i tre år. 2011 flyttade de hem till Sverige.
– Det kändes självklart att flytta hem. Dels saknade vi våra familjer och vänner, dels ville vi bli föräldrar. Det är svårt att föda barn i New York. Det finns inget system med förskola som i Sverige utan man får ordna och betala barnomsorgen själv. Sverige är bra på barn, säger hon.
Flytten gick till stadsdelen Bredäng i Stockholm. Marit Bergman har bott i Bredäng tidigare. Hon säger att Bredäng är den enda platsen där hon har känt sig helt hemma efter att hon lämnade hemorten Rättvik som 16-åring. Hon gillar området och läget med natur och vatten inpå knuten.
– Och blandningen av människor från hela världen och alla olika kulturer som finns här. Bredäng är ett ställe som många människor som aldrig har varit här har fördomar emot. Ungefär som jag tror att många kan ha om Vivalla. Men Bredäng känns inte så isolerat som andra platser i Sverige kan kännas. Det ger en känsla av att man har hela världen där man bor.
Vardagsliv i Bredäng
Efter flytten till Sverige hade Marit Bergman inga planer på att ta upp artistkarriären igen. Hon hade slutat med ”popstjärneriet” och byggt upp ett vardagsliv i Bredäng. Men så började det att dyka upp låttexter i hennes huvud. På svenska.
– Det var inget aktivt val att börja att skriva på svenska, det bara blev så. Låttexterna kom av sig själva, säger hon.
I Dra åt helvete sjunger Marit mjukare än vad hon har gjort tidigare, trots det hårda budskapet.
– Det var mina producenter Pontus och Petter Winnbergs idé. Jag tyckte först att idén var jättedum, men testade och hörde att det blev väldigt bra. Så jag sjunger så på hela skivan.
Marit Bergman poängterar vikten att samarbeta med andra. På Molnfabriken hörs bland annat en barnkör från Bredäng och andra svenska artister som Lilla Namo, Linnea Henriksson, Arja Saijonmaa och Agnes. Och nu ska hon alltså ut på en sommarturné. Tyngdpunkten ligger på de nya låtarna med svenska texter.
– Men vi spelar även några av mina äldre låtar med engelsk text.
Få kvinnor
När Marit slog igenom 2001 fanns det få kvinnliga pop- och rockartister i Sverige. Ofta var hon den enda kvinnliga artisten som spelade på svenska festivaler.
– Tankarna började att snurra hos mig och några fler. Något måste göras för att göra musik tillgänglig för alla flickor.
Resultatet blev Popkollo, ett sommarläger för tjejer som vill skriva och spela egen musik. Nitton tjejer deltog på det första Popkollot i Hultsfred 2003. I dag har Popkollo vuxit till en nationell rörelse med flera inriktningar.
– Det har hänt jättemycket samtidigt som det har hänt för lite. Men jag anser att man måste skynda långsamt för att få till en bestående förändring. Vårt mål är att musikbranschen ska vara jämställd 2050 så att vi kan lägga ned Popkollo då, säger Marit Bergman.
