– Döden har en sån rik flora av ritualer och ackompanjemang kopplade till sig, ceremonier som på olika vis underlättar sorgen för oss, hjälper oss att ta avsked. Hur vi tänker om döden och föreställer oss dess ljud är såklart format av de traditioner och trosystem som vi växt upp med, men när vi väl konfronteras av döden kanske den är något helt annat än vad vi föreställt oss. 

Vad tänker ni att musik ­skriven med döden i åtanke kan fylla för funktion?

– Dels så har vi funderat över om det finns känslor och tillstånd som inte tas om hand inom ramen för de standardiserade begravningsritualer som vi använder oss av i vårt samhälle i dag, och musiken är ett försök att ta hitta fram till ett dödens ackompanjemang som kan innefatta ett bredare spektrum av känslor. Vi har inspirerats av koreanska ”Fake funerals”, träffat en gråterska från Karelen, dansat minnesdanser och sjungit sorge­sånger. 

Blir man ledsen av er skiva?

– Nej, jag skulle snarare vilja påstå att man genom att öka kontrasterna i det mörka med avgrundsvrål och förtvivlan, även bereder plats för det ljusa och hoppfulla.