BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Våga leva
Böckerna om Katitzi skrevs av den romska författaren Katarina Taikon under 70-talet och handlar om hennes uppväxt i 30-talets Sverige. I Teater Västernorrlands uppsättning spelar Paloma Winneth nioåriga Katitzi i en musikalisk, rolig och rörande berättelse om att blomma ut i livet och att våga leva. Men föreställningen tar också upp rasism, våld och förtryck. Trettiotalet kan kännas långt bort men frågorna är lika aktuella i dag som de var då, menar regissören.
– Vi står återigen i en samtid där det blåser mycket snålt, historien som så skrämmande tydligt upprepar sig och så få som pratar om detta i klartext. Vi har återigen romska barn i Sverige som inte får gå i skolan, vi skuldbelägger människor som tigger och vi har gränser som stängs. Egentligen inkluderar berättelsen om Katitzi både alla flyktingar som kommer hit och klassperspektivet.
Katarina Taikon slogs länge politiskt för romernas rättigheter, men tyckte inte att hon nådde tillräckligt långt när hon försökte påverka de vuxna. I stället trodde hon på att en förändring måste börja med barnen, och började skriva de barnböcker som har älskats av generationer.
Victoria Kahn är inne på samma linje, att vägen till klarsynthet och förståelse många gånger går genom barnen. Som regissör har hon gjort det till sin mission att få folk att försöka förstå andra människor.
– Jag jobbar väldigt gärna med allåldersföreställningar. När publiken, oavsett ålder, kön, hudfärg och klass får uppleva och beröras av en berättelse tillsammans så har vi skapat något gemensamt att mötas kring. I föreställningen om Katitzi utgår vi ifrån barnets perspektiv. Barnen är ju alltid de mest utsatta. Hon är en underbar unge med mycket kraft, funderingar, vilja och fantasi. Och hon vill få vara precis den hon är, hitta sitt ”hemma” och gå i skolan!
När Katitzi ges som skolföreställning finns en tillhörande lärarhandledning som ska göra det lättare att låta samtalet kring pjäsen fortsätta i klassrummet.
En storsatsning
Teater Västernorrland storsatsar på föreställningen. Tre musiker och sju av regissören handplockade skådespelare ska skapa en stark upplevelse. Paloma Winneth i rollen som Katitzi är hon extra nöjd med eftersom de båda genom sina konstnärskap delar viljan att kämpa mot orättvisor. Och huvudrollsinnehavaren njuter lika mycket hon.
– Jag tycker att det är en viktig föreställning, att det är viktigt att vi som är på teaterscenerna tar upp olika typer av historier, olika kroppar och olika röster. De roller eller projekt jag mest vill ha är de som lyfter upp det och är normkritiska, så jag njuter av att vara i det här sammanhanget, säger Paloma Winneth.
Victoria Kahn önskar att Sundsvalls barn på ett eller annat sätt ska kunna identifiera sig med Katitzi, och att de efter att ha sett pjäsen ska tänka på alla små Katitziar som de har runt omkring sig. Det universella finns i det specifika, menar hon, och att konkretisera stora sammanhang är en av teaterns viktigaste uppgifter. 700 ensamkommande flyktingbarn försvinner i vårt land varje år. Det får inte bara vara en siffra, påpekar hon.
– Jag ser teatern och kulturen som humanismens röst, därför är det viktigt vad vi berättar och att vi gör det. Och den här föreställningen är jag extra stolt över, säger Victoria Kahn.
