– Media hakade på. Och tillsammans med andra listor som placerar kommunen i botten i andra undersökningar som rör till exempel skolresultat och antalet socialbidragstagare kände vi att det behöver berättas andra historier om Ljusnarsberg, säger konstnärliga ledaren Alexandra Wingate.
The non existent Center (TNEC) bestämde sig för att försöka göra det och resultatet blev verket 2070 – en triologi. Föreställningen nu på onsdag börjar vid Folkets hus i Kopparberg där en buss väntar för att ta med publiken på en tur till Ställbergsgruvan som sträcker sig från The Big bang till ödesåret 2070.
Gör stora anspråk
Föreställningen har det ambitiösa namnet Den fullständiga berättelsen om Ljusnarsbergs kommun och resten av världen. Bussfärden gör några stopp på vägen, bland annat vid Yoldiahavet för att lyssnar på bruset (Yoldiahavet är namnet på den jättelika insjö som bland annat täckte nuvarande södra Östersjön och delar av Mellansverige en period efter senaste istiden). Framme vid gruvan serveras mat och det bjuds på olika berättelser på scenen i Fikarummet, det visas video och framförs musik.
– Vi ställer oss frågan vad den nya berättelsen om Ljusnarsberg är när folkhemmet med dess trygghet och tydliga hierarkier har försvunnit. Det blir många röster om hur det är att bo och leva här i dag, säger konstnärliga ledaren Carl-Oscar Sjögren.
Arbetet med att samla på sig dessa röster har pågått sedan i våras då TNEC genomförde första delen av triologin på Galleri Blå Soffan i Kopparberg i mars i år. Där samlade gruppen på sig berättelser och arbetade tillsammans med personer och organisationer på plats. Medlemmar deltog i ABF:s språkkaféer för asylsökande, var med i kyrkokören och medverkade i närradion. Ett urval av berättelserna gruppen samlade på sig ligger nu till grund för onsdagens föreställning.
– Vi fick andra bilder av kommunen än de vanliga negativa som media så gärna förmedlar. Folk är så fruktansvärt trötta på att alltid få höra att de bor i den kommunen som är sämst, säger Sara Parkman.
Söker ny berättelse
Föreställningen är fyra timmar lång inklusive bussfärden fram och tillbaka till Kopparbergs Folkets hus. De som varit med om den ska ha fått sig till livs andra historier om Ljusnarsberg än de vanliga i media.
– Berättelsen utgör identiteten för en bygd, i Ljusnarbergs fall är det en bygd som genom sina gruvor och sina industrier bidragit till det moderna samhället. Vad är den nya berättelsen om Ljusnarsberg, hur är det att bo och leva här när gruvorna och mycket av basindustrin är borta? säger Carl-Oscar Sjögren.
– Det är en nationell angelägenhet att berätta om den kommun som ska sluta existera först av alla Sveriges 290 kommuner. Att ge röst åt berättelser som bråkar med fördomar, med identiteter och begrepp som hembygd och tillhörighet, säger Alexandra Wingate.
Ett exempel på hur det kan vara att leva i Ljusnarsberg i dag kan illustreras med den dikt som Ulrika Bornström lämnat till insamlingen av historier från bygden. Hon skriver:
”I mitt Ljusnarsberg finns det fattiga och rika
I mitt Ljusnarsberg bakar vi en kaka och bjuder varandra på fika
I mitt Ljusnarsberg är vi egentligen ganska lika
I mitt Ljusnarsberg känner jag mej hemma när jag vinkar åt busschauffören och får slänga käft med kassörskan på Ica”.