Tio minusgrader och den grå himmeln över Söråker bryts av ett ljussken strax bakom Ica-butiken. Höga strålkastare lyser upp den blanka isen och ett 30-tal spelare rör sig fram och åter. Det är damlaget och tjejlaget som har träning.
– Bandyn är en central del i Söråker och idrottsplatsen är en samlingsplats mitt i byn där alla känner sig välkomna, säger Håkan Palm som tränar tjejlaget med flickor födda 99–02.
Den här kvällen delar de is med seniorlaget som tränas av Ellen Persson.
– Många har börjat i vår skridskoskola på söndagarna där man får börja som 2–3-åring. Där är Håkan och jag skridskofröknar och leker med barnen, berättar hon.
– Att göra roliga saker tillsammans och skratta mycket är viktigt. Sedan smyger vi in bandyn allt eftersom, inflikar Håkan Palm.
Söråker har uppmärksammats i Bandysverige. Klubben toppar publikligan i damernas elitserie och inte mindre än åtta spelare har representerat blågult i ungdoms- och seniorlandslag.
– De blir lite som stjärnor för de mindre tjejerna när de kommer till IP iklädda landslagströjan, berättar Ellen Persson.
Bra bredd
Det är just satsningen på bredden som är nyckeln till framgångarna, menar Håkan Palm.
– Utan en grym bredd har vi ingen elit, men bredden är också beroende av att vi har en spets som lyckas och fungerar som förebilder för de andra, säger han.
Ellen Persson vänder sig mot ett kortsiktigt elittänkande.
– De som var bäst i 10–12-årsåldern är inte de som spelar i dagens elitlag. Hade vi då valt att satsa på de bästa hade vi inte haft något elitlag i dag. Barn utvecklas så olika, en del av de som hade talang och bollkänsla saknade kanske vilja och fysik, säger hon.
Att toppa laget och låta sämre spelare stå på sidan av och titta på är inget för Söråker. Till cuper och turneringar anmäler man hellre två lag än ett just för att alla ska få spela så mycket som möjligt.
– Vi har aldrig varit rädda för att förlora. Barnen har lika roligt oavsett om de vinner eller förlorar, bara de får spela. Men hur kul är det för den som bara får vara avbytare, undrar Håkan Palm.
Samtidigt tränar man mycket och målmedvetet.
– Vi vill ju spela så högt upp i seriesystemet som vi bara kan. Och självklart vill vi vinna, men inte till vilket pris som helst. Det viktigaste är ändå att alla känner sig delaktiga, säger Ellen Persson.
Alla får vara med
Klubben är inte heller så åldersfixerad. Yngre spelare får chansen att spela med yngre och killarna får spela med tjejerna.
– Vi har inga stängda dörrar och klubben har alltid haft som målsättning att satsa lika mycket på killar och tjejer. Det har aldrig varit snack om något annat, säger Ellen Persson.
Som hos alla ideella föreningar är ekonomin ett ständigt orosmoment.
– Vi har långa avstånd, särskilt för elitlagen. När damlaget var till Göteborg för att spela häromveckan kostade det klubben cirka 40 00 kronor i resor och hotell. Men vi har en stomme med engagerade föräldrar och ledare som gör ett otroligt jobb, och vi jobbar aktivt att försöka engagera föräldrarna redan från skridskoskolan. Sedan har vi många små sponsorer som hjälper till, berättar Ellen Persson.
Läs vidare på nästa sida: Enkät – Vad är det bästa med bandy?
Vad är det bästa med bandy?
Signe Castenäs, 14 år, Sundsvall:
– Bandy är jätteroligt. Jag älskar att åka skridskor och åkte tidigare konståkning, men där fick jag inte samma ytor som jag får i bandy. Sedan är laget och vännerna suveräna.
Linnea Lundman, 16 år, Söråker:
– Det är att få träna mycket och röra på sig. Vi har också en otrolig stämning i laget och det är roligt att spela när vi vinner, då allt fungerar mellan oss och vi är synkade.
Emma Lagerqvist, 16 år, Sundsvall:
– Det finns många bra saker med bandy. Vi har roligt i laget och alla peppar varandra. Vi har en jättebra stämning.
Tuvali Andersson, 16 år, Söråker:
– Det är gemenskapen. Vi är ett tajt lag där många tar för sig och är delaktiga. Sedan är det kul att det går bra också och att vi vinner.
