Det är i en källarlokal på Norra Grängesbergsgatan i Malmö som banditerna har sitt näste. Det luktar kaffe när ETC Malmös utsända kliver in en blöt höstförmiddag. På väggarna hänger bilder på tidigare, och planer för kommande rövartåg. Sedan den fria teatergruppen Banditsagor startades 2008 har den producerat ett tiotal föreställningar för vuxna och barn. Den aktuella showen, som uruppfördes tidigare i höstas, heter ”Burger princess”, och som många av gruppens andra skatter, är den en stulen berättelse. Liksom flera tidigare produktioner baseras ”Burger princess” nämligen på en traditionell folksaga, i det här fallet ”Prinsessan på ärten”.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
–Tanken när vi började var att ta folksagor och göra dem till våra egna, förklarar Oskar Stenström, en av de två skådespelarna som uppträder i ”Burger princess”.
–Det skildras ofta universella problem i sagor, som är aktuella än i dag.
Grundpelare
En grundpelare inom projektet kom 2015 i form av antologin ”Banditsagor – Stulna berättelser”, där gruppen fick nutida författare, dramatiker och serietecknare att tolka sagor åt dem. Det är dessa berättelser som har legat till grund för flera av de senaste årens teaterproduktioner. ”Burger princess”, som skapades av författaren och före detta kocken Henrik Johansson, handlar om en tjej som lämnar sitt jobb på en snabbmatsrestaurang för att bli prinsessa. Till skillnad från den mest kända versionen av ”Prinsessan på ärten” är Johanssons huvudperson alltså inte född med blått blod, utan en vanlig tjej, och därmed mer lik de tidigare versionerna av sagan som HC Andersen byggde på. Den version som teaterkollektivet nu framför på scen är ytterligare vidareutvecklad.
Evolutionen av ”Burger princess” visar vad som är unikt med dessa teaterbanditer. Sagorna de stjäl, stjäl de tillbaka åt oss. De nedskrivna – och stelnade – folksagorna blir levande, aktuella och populistiska igen. Föreställningen som kollektivet framförde under det gångna året baserades exempelvis på serietecknaren Sara Hanssons bidrag till deras sagoantologi, och berättar historien om en Snövit vars mamma dör i en krisande förlossningsvård, och blir adopterad av sju strejkande sjuksköterskor.
–Vi väljer berättelser som väcker någonting, förklarar skådespelaren Oskar Stenström.
En annan dimension av Banditsagornas folkliga tillvägagångssätt är även var de brukar uppträda. Gruppen är nämligen unik i Sverige med att framför allt känna sig hemma på icketraditionella scener, såsom på skolor och bibliotek.
–Bibliotek är fantastiska, helt otroligt egentligen, att de finns! Om någon nu för tiden hade ställt sig upp i riksdagen med förslaget att bygga hus, med gratis böcker och kultur för alla, hade den blivit nerslagen, säger Oskar Stenström med ett sammanbitet leende.
–Vi vill vara en del av att vitalisera och hålla dem levande.
Något att prata om med barnen
I dagens samhällsklimat är banditernas tillvägagångssätt inte alltid friktionsfritt, och deras arbete har ofta varit en balansgång.
–Vår ”Snövit” tyckte en del folk var för politisk, minns regissören Sanne Ahlqvist Boltes. Också att vi tematiserar döden tyckte vissa vuxna var olämpligt för unga barn.
–Ofta var det lärare som blivit oroliga, instämmer skådespelerskan Malin Molin. Detta trots att det i de traditionella förlagorna alltid förekommer mycket mer död och elände, skrattar hon.
Andra vuxna har varit desto mer positiva.
–Ibland har lärare kommit och tackat oss för allt de nu efter vår föreställning hade att prata om med barnen, minns Malin Molin.
–Sådant är bland det finaste för oss att höra.
