Baker Karim vill se mer mångfald i svensk film

Baker Karim har aldrig haft ett jobb utanför filmindustrin. Ett försök med glassförsäljning en sommar slutade med en dyr glassnota, berättar han. Idag arbetar han som långfilmskonsulent vid Svenska filminstitutet och bestämmer vilka filmer som ska få stöd.
– Film har varit viktigare än livet ibland. Verkligare och viktigare och lättare att relatera till än verkliga livet, säger han.

Fick ta emot hatmejl

Svensk film har ett problem, menar han. Den är enfaldig. En enfald som gör att filmerna är förutsägbara och Baker Karim menar att lösningen är mångfald.
– Mångfald är ett kreativt sätt att injicera filmen med utomstående impulser och perspektiv. Mångfalden är det som kommer hjälpa svensk film, säger han.
Under sin tid i USA fick han uppleva en kreativitet, mångfald och bredd som inte finns inom den svenska filmindustrin. Den amerikanska smältdegeln, att allt som tillhör USA blir amerikanskt, som han säger. Samtidigt avspeglas det inte alltid i den färdiga produkten.
– Dessvärre blir uttrycket format utifrån en vit heterosexuell mansnorm ändå. Kulturen liksom kommer ut genom den tratten.
Efter initiativet The Black List blev han kallad för rasbiolog och rasist av flashbackanvändare och fick ta emot 10 000 hatmejl. Syftet med listan var att tipsa beslutsfattare i kulturvärlden om bra svenska, icke-vita kulturarbetare och togs fram av en förening för kulturarbetare.
– Det blev en enorm reaktion och det visar vilket behov det finns för listan. Idén om att lyfta fram människor som är underrepresenterade är verkligen ingen radikal sak. The Black List var en banal tanke, men en tanke som betydde en del för många, menar han.

Filmens roll i samhället

Reaktionerna är på ett sätt symtomatiska för den här tiden, menar han. Oavsett vems rättigheter som kommer på tal så finns det en grupp människor som tycker att det är fel att andra får lika rättigheter. Idag ska Baker Karim sommarprata i P1 Sommar och en fråga han kommer ställa sig är vilken roll filmen har i samhället.
– I en politiserad tid som vi nu lever i känns det som att det finns röster som säger att det inte går att använda filmen för att uppnå politiska mål. Vad händer när filmen inte tar ställning eller ställer frågor och inte kommer med några svar? Vad händer när kosten vägrar ta ställning?