Utanför kaféet Lilla Bagis står Anni Heikka. Hon beskriver området som ett typexempel på gentrifiering:
– Befolkningen blir mer och mer välbärgad och homogen. Nu har ju samma process pågått ett tag i Skarpnäck. Först flyttar kulturarbetarna och hantverkarna in, sedan kommer journalister och annat mediefolk och sedan andra branscher, säger Anni Heikka som själv är projektkoordinator.
Hon berättar att när hon för fem år sedan sa att hon bodde i ”Bagis” så var folks reaktion ”jaha, okej”. När hon säger det nu så får hon svaret ”ah, jag vill också bo där” eller ”alla bor i Bagis”.
Hyresrätterna har försvunnit
Om man tittar närmare på statistik över hur man bor här så finns det ungefär 3 600 hyresrätter och 1 533 bostadsrätter i området. Det är bostadsrätterna som har ökat kraftigt mellan 2004 och 2014, en ökning med 35 procent. Andelen hyresätter har under samma period minskat med sex procent.
Om gentrifieringsprocessen kan beskrivas som en tvångsförflyttning av lägre sociala grupper, så är det det som håller på att hända i Bagarmossen. Här i trakten har bostadsrättspriserna ökat mest i värde, plus 62 procent de fem senaste åren. Kvadratmeterpriset har stigit från 24 500 kronor 2009 till nästan 40 000 kronor fem år senare.
Framför sin ateljé i Skarpnäck observerar Bararmossenbon och konstnären Ulrika Berge fenomenet:
– Priserna på bostadsrätterna har ökat kraftigt. Det är tydligt att fler och fler resursstarka flyttar hit. Det har öppnat fler fik och restauranger, blivit större ekologiskt utbud i mataffären, i lekparkerna ser man fler nya overaller… Men vi har fortfarande en bra blandning i området, blandningen av sociala grupper är tydlig i Bagarmossens skola, säger Ulrika Berge som har bott här sedan 2004.
Enligt statistiken har nästan 3 900, eller 34 procent, av de 11 400 invånarna utländsk bakgrund. I hela Stockholms stad är det 31 procent.
Även om de som tjänar mer än 320 000 kronor per år har femdubblats i Bagarmossen sedan 2000, röstar de som bor här fortfarande rött. Många röstar också på Miljöpartiet och Feministiskt initiativ.
På torget sitter Andrew Perry, IT-ansvarig som är uppvuxen i Bagis.
– Det är ingen tvekan om att priserna har ökat i området, men befolkningen verkar vara mer blandad och välkomnande än vad jag någonsin sett här tidigare, säger han.
Hipstersafari
Några kan dock vara kritiska mot nya invånare. Det finns de som påstår att det var bättre förr och deklarerar att det finns fler hipsters i Bagarmossen än på Söder. Det fick läraren Mickael Stenberg att skapa ett evenemang på Facebook med namnet ”Hipstersafari” som skulle gå genom Bagarmossen.
– Det var ett skämt. Jag skapade eventet för att driva med eventet Bagis Megaloppis 2015, då det kändes som en grej som attraherar många så kallade hipsters, säger Mickael Stenberg.
Loppisen blev i alla fall en stor succé, en bra mix av folk som bor i både hyresrätter och bostadsrätter. Men Bagarmossen är fortfarande segregerat. Det finns en del där priserna inte stiger. De som bor i 70-talets miljonprogramshus på Byälvsvägen har tidigare ofta tillhört de mer utsatta.
I dag det är lite annorlunda. På gångvägen mellan husen berättar George ”Memo” Abbeholm, Bagarmossenbo sedan 28 år, om omgivningens historia:
– När jag flyttade hit var Bagis jättepopulärt. Det var en lång kö hit. Sedan på 90-talet blev det sämre och Bagarmossen blev ett av landets sämsta ställen att bo på. Till exempel var försäkringarna dyrare här än någon annanstans, säger George ”Memo” Abbeholm som är personlig tränare och arrangör av Bagisloppet.
Forskar om Bagis
En som borde veta hur det ligger till med gentrifieringen är Grim Karlgren. Han skriver sin masteruppsats i sociologi, Hur stadsdelar förändras och hur det påverkar vår identitet och platstillhörighet, med fokus just på Bagarmossen. Han beskriver att boende i Bagarmossen uppvisar en stor medvetenhet om utvecklingen:
– Det är lite dubbelt. Samtidigt som flera kritiserar utvecklingen, är vissa också själva en del av den, vilket de också betonar. Mäklaren i centrum är ett exempel på en symbol som flera diskuterar – som en symbol för utvecklingen i Bagarmossen. Och det finns ett motstånd mot den här utvecklingen.
– Människor vill ha engagemanget och gemenskapen som finns i området, men inte ett kapital som hotar den sociala mixen av männi-skor, slår Grim Karlgren fast.
Kommer ni ihåg Lorrys sång ”Jag är stolt att va en sosse från Bagarmossen… hur någon kan bo nån annanstans än här”? Den är fortfarande aktuell. Människor här vill skapa en berättelse om ett område som kännetecknas av tillhörighet, gemenskap och engagemang.
