”Både regeringen och F-kassan borde se serien”

Atleten Michael ”Mike” Malmer började med friidrott, men tröttnade och gick över till judo. På detta blev han snart så bra att han kammade hem en guldmedalj i Special Olympics i Aten 2011. Stora delar av Västeråsbons liv kretsar kring sporten. Kanske har den räddat hans liv.

– Om jag inte hade haft idrotten så hade jag suttit inne, i fängelse. Jag är så nyfiken, och det är lätt att hamna fel. Men idrotten har blivit som en familj. Det är fakta, säger Michael ”Mike” Malmer.

I höst är han en del av dokumentärserien ”Heja Sverige­laget”, som i tre avsnitt visar hur det är att leva med intellektuell funktionsvariation – och att vara uttagen till Special Olympics i Abu Dhabi.

”Stryk först – sen vänner”

Skaparen bakom serien ”Heja Sverigelaget!” heter Jenny Bicho. Under filmprocessen med de fyra atleterna har hon sett hur funktionsvariation ofta kan leda till utanförskap. Här kan idrotten förändra allt – om än bara för en liten stund.

– Det blev så starkt nere på invigningen i Abu Dhabi. Det var 190 länder och 7 500 aktiva deltagare, 30 000–40 000 personer på läktaren och världsartister på scen. Deltagarna som vi följde kände ”Äntligen”. För en gångs skull får vi känna oss lika viktiga som alla andra, det har lagts resurser på oss, säger hon.

Glädjen och gemenskapen som hon sett under arbetet med dokumentärserien slår allt annat hon får uppleva i sin vardag annars. Samtidigt har många insikter landat.

–  Den här gruppen behöver få sin röst hörd. Hade det varit ett annat landslag hade vi sett dem i tv och tidningar hela tiden. Så är det inte idag, konstaterar hon.

Men störst av allt är kärleken till idrotten. ”Judo betyder allt för mig”, säger Michael ”Mike” Malmer och berättar att idrotten lärt honom mycket om respekt och öd­mjukhet.

På vilket sätt handlar judo om respekt och ödmjukhet?

– Du tackar för att du fått stryk, du går hem och tränar för att kunna ge motståndaren stryk. Sen är ni vänner, säger Michael ”Mike” Malmer.

Vem borde titta på programmet?

– Regeringen, försäkringskassan, alla myndigheter som jobbar med LSS. Det är dags att börja vakna. Låta föreningar få den hjälp de behöver. Och föräldrar ska titta, så att de vågar sätta sina barn i idrott.