Axel Springer: Det mediala högerimperiet som styrs med sms

Den sönderfallande vänskapen mellan honom och den tidigare chefredaktören på Bild, Julian Reichelt, väntas nu mynna ut i en infekterad domstolsstrid. Samtidigt som nya granskningar, och en omtalad roman, avslöjat ytterligare missförhållanden på det som är ett av Europas största och mest inflytelserika tidningshus.

Allting sker just i en tid då koncernen satsar aggressivt på en internationell expansion. Målet: Att bli en av de största aktörerna på mediemarknaden i USA.

– Koncernen har problem. Det är många som nu letar sätt att ta sig därifrån, också från tidningen Bild, säger journalisten Pia Stendera, aktuell med podcasten ”Boys club” som i åtta delar har granskat Axel Springer och tidningen Bild.

– Det var mycket värre än vad jag hade väntat mig, fortsätter hon.

Det är svårt att tänka sig en tysk offentlighet utan Bild. Med sin högljudda ton och sin pressetiskt sett utmanande journalistik har boulevardtidningen varit med om att sätta tonen kring politik och samhällsfrågor i landet sedan den grundades av den konservative tidningsmannen Axel Cäsar Springer 1952.

Dagens upplaga på drygt 1,1 miljoner sålda exemplar är visserligen långt ifrån storhetstiden för omkring 40 år sedan. Då såldes tidningen i över 5 miljoner exemplar och kritiserades för att förgifta samtalsklimatet med smutskastningskampanjer och uthängningar. Under studentprotesterna 1968 beskylldes Bild för ha hetsat fram mordet på studentledaren Rudi Dutschke. Fyra år senare genomförde den vänsterextrema terrorgruppen RAF ett bombattentat mot Axel Springer-kontoret i Hamburg.

Idag är protesterna mot tidningen och ägarbolaget Axel Springer begränsade främst till kampanjer på sociala medier.

Men med en räckvidd på över 7 miljoner läsare av printupplagan och nästan 4 miljoner unika digitala besökare dagligen är Bild fortfarande överlägset störst i Tyskland – och den mest sålda tidningen i Europa.

– Bild har fortfarande ett enormt inflytande på åsiktsbildningen i Tyskland. Det är häpnadsväckande hur den politiska klassen i landet inte vågar ignorera tidningen, trots den senaste tidens skandaler. Bild är helt enkelt för stark och för inflytelserik för att man som politiker ska kunna förvägra tidningen en intervju, säger Volker Lilienthal, professor i journalistik vid Hamburgs universitet.

De pressetiska övertrampen har gjort Bild till den titel som varje år klandras mest av det tyska Pressrådet, landets motsvarighet till Medieombudsmannen. Men de senaste åren har kritiken mot innehållet överskuggats av andra avslöjanden inifrån både redaktionen på Bild och styrelserummen på ägarbolaget Axel Springer.

De två huvudpersonerna, Julian Reichelt, chefredaktör på Bild mellan 2017 och 2021, och Axel Springers koncernchef Mathias Döpfner såg länge ut som ett radarpar. Men sedan det framkommit att Julian Reichelt etablerat en sexistisk hierarki på redaktionen där flera unga kvinnliga journalisters ställning avgjordes genom deras sexuella relationer med chefredaktören har banden mellan honom och koncernchefen brustit. Men först efter att Reichelts maktmissbruk avslöjats – på New York Times förstasida i oktober 2021.

Att en amerikansk dagstidning intresserade sig för vad som skedde på en tysk boulevardtidning hade att göra med att Axel Springer just höll på att avsluta köpet av Politico för motsvarande cirka 10,8 miljarder kronor. En jätteaffär på den amerikanska mediemarknaden som konkurrenten New York Times, enligt bedömare, såg en chans att skada.

Samtidigt kom rapporter i Tyskland om att en grupp grävreportrar på mediekoncernen Ippen hade fått samma story tystad av koncernchefen. Enligt tyska tidningen Taz kunde en möjlig intressekonflikt ligga bakom. Ett av Ippens tryckerier trycker en del av tidningen Bilds upplaga.

– Det här är ett mediehus som är oerhört mäktigt när det handlar om att skapa samhälleliga narrativ, men också i andra hänseenden. Det är ett system som man inte vill hamna i bråk med i första taget, säger Pia Stendera, som berättar att även hon och hennes kollegor funderade över vad deras granskning i podden Boys Club kunde innebära för dem yrkesmässigt.

I granskningen kommer för första gången flera kvinnliga journalister till tals som beskriver sina upplevelser av att arbeta på Bild under Julian Reichelt. ”Vi råkade ut för en svindlare som utnyttjade oss”, säger en av dem.

Efter artikeln i New York Times fick Reichelt, som under sina år som chefredaktör tagit tidningen allt längre högerut, sparken.

Sedan dess har konflikten trappats upp ytterligare. I april i år publicerade tidningen Die Zeit utdrag ur ett antal chattmeddelanden och mejl från koncernchefen Mattias Döpfner till bland annat Julian Reichelt. Där framkommer bland annat hur Döpfner strax innan valet 2021 uppmanar Julian Reichelt att stärka marknadsliberala FDP.

”It's a patriotic duty”, skriver Döpfner på engelska till sin chefredaktör i augusti 2021 och varnar för en regeringskoalition som leds av de Gröna, ett parti som ofta hamnar i skottgluggen för Bilds journalistik. Ett exempel på det är vårens diskussion om en ny lag för fossilfri uppvärmning i Tyskland. Från deras motståndare heter det nu att partiet hotar att slå sönder hushållens ekonomi med sin ”uppvärmningshammare”, ett ord som ständigt förekommer i Bilds rubriksättning, precis som ”asylanter” under tidigare år, påpekar Moritz Tschermak, medförfattare till boken ”Ohne Rücksicht auf Verluste: Wie Bild mit Angst und Hass die Gesellschaft spaltet” (”Utan hänsyn till förluster: Hur Bild med rädsla och hat delar samhället”).

– Axel Springer har beskrivit Bild som ”en seismograf för den tyska sinnesstämningen”. Det är ganska passande. Redaktionen letar efter det som engagerar tyskarna mest just nu, plockar upp det och förstärker det genom att spela på människors känslor, säger Moritz Tschermak, som också ansvarig utgivare för bloggen Bildblog, som sedan 2004 granskar Bilds journalistik.

– Bild försämrar fortfarande samtalsklimatet i landet, även om det inte var som förr när folk kunde ta livet av sig efter att ha blivit offer för tidningen, säger Moritz Tschermak.

Journalistprofessorn Volker Lilienthal fick 2020 möjlighet att följa arbetet på Bild inifrån redaktionen och arbetar just nu på ett forskningsprojekt i tre delar om tidningen. I den första delen, som publicerades tidigare i år, berättar medarbetare om vilka känslor som prioriteras i arbetet med artiklar, rubriker och bilder. Som viktigast angavs ilska, därefter kom rädsla, förvåning, sorg, avundsjuka och sist glädje.

– De negativa känslornas övervikt kan ha att göra med att undersökningen gjordes mitt under coronakrisen. Men å andra sidan har Bild aldrig varit en glädjefylld tidning. Det har inte bara att göra med chefredaktören som för tillfället sitter vid rodret. Även om Reichelt förde tidningen åt höger extremt mycket, säger Volker Lilienthal.

Med den nya chefredaktören Marion Horn, som redan 2001 tog plats i redaktionsledningen, väntas tidningens publicistiska kurs knappast förändras. Hon har dock förnekat att tidningen skulle ta instruktioner från koncernledningen. ”Jag låter ingen säga till mig vad Bild ska skriva”, skrev hon i en kolumn efter Die Zeits publicering av Mathias Döpfners meddelanden, som också innehöll nedsättande kommentarer om bland annat Angela Merkel, muslimer och östtyskar.

Mathias Döpfner beskrivs i Tyskland som en libertarian på nivå med Elon Musk, och med samma oberäkneliga ledarstil. I höstas avslöjade Washington Post att Döpfner uppmanat sina medarbetare att be för Donald Trump inför valet 2020. I april kom även romanen ”Noch Wach?” av Döpfners före detta vän, författaren Benjamin Stuckrad-Barre, som bland annat beskriver en anonymiserad medieägares patetiska turer bland techgiganterna i San Francisco. Även om det rapporterats krismöten med Axel Springers amerikanska storägare, investmentbolaget KKR, är Döpfner ställning i praktiken ohotad. Genom en gåva 2020 från grundaren Axel Springers änka, Friede Springer, äger Döpfner inte bara 21,9 procent av koncernens aktier, utan också rösträtterna för Friede Springers resterande 22,5 procent.

Han har bett om ursäkt för innehållet i de läckta meddelandena. De var drastiskt formulerade och aldrig avsedda för offentligheten, säger han.

Julian Reichelt driver idag den Fox News-inspirerade kanalen ”Achtung Reichelt” på Youtube. Den följs av ett par hundratusen användare. Reichelts tidigare arbetsgivare har anmält honom för bedrägeri. Flera företagsinterna dokument som läckts till medier sedan Reichelts avsked antas komma från honom. Och nu vill Axel Springer ha tillbaka det utbetalade avgångsvederlaget. Enligt tidningen Handelsblatt har åklagaren i Berlin valt att gå vidare med fallet. Beslut om åtal väntas dröja åtminstone tre månader.

Mathias Döpfner, som enligt Forbes är god för 1,2 miljarder dollar, kommer av allt att döma fortsätta leda Axel Springer på samma sätt som tidigare. Idag är koncernen, enligt koncernchefen själv, det fjärde största mediebolaget i USA, mätt efter räckvidd.

– Från plats fyra kan man nå plats tre, från tre till plats två och kanske en dag till och med från två till ett, sa Mathias Döpfner till tyska nyhetsbyrån DPA tidigare i år.