Vicious, som har premiär på SVT i helgen, handlar om de två åldrade bögarna Freddie och Stuart. Den och bögserien Vicious visar att även homosexuella kan ha tråkiga och lågmälda liv. Det är väldigt befriande, skriver kulturskribenten Emil Åkerö.
I januari var det så äntligen dags, den nya TV-serien om bögar i USA som skulle ta upp stafettpinnen som Queer as folk lämnade efter sig 2005. Men där Queer as folk var något nytt och vägrade följa tv-världens traditioner och i stället lät sina karaktärer ha sex, vara hiv-positiva, ta droger och ha okonventionella kärleksaffärer är serien Looking, som strax börjar på SVT, något helt annat.
Utgår från ett vardagsliv
Bögarna i Looking är inte några 20-åringar som stapplar ut ur garderoben eller är i en process att hitta sig själva. De är i 30–40-årsåldern och bor i gaymeckat San Francisco och handlingen utgår från en vardag där man kommit ut på alla sätt men livet inte blir lättare för det. Normen för vad du förväntas göra vid olika stadier i livet är påtaglig oavsett sexualitet och var du bor, den tar sig bara olika utryck. Patrick är speldesignern som letar efter sin stora kärlek, Agustín försöker finna sig tillrätta som nybliven sambo och deras vän Dom har 40-årskris. Det faktum att de är homosexuella är inget som ses som problematiskt. Och det är klart, för assimilerade bögar i en av USA:s mest öppna städer är det ju inget problem. Men det är ändå en berättelse som är viktig, att det inte behöver vara problematiskt att vara homosexuell, och även homosexuella kan ha tråkiga och lågmälda liv.
Mår sämre
Det är viktigt att påminnas att dagens unga har större möjligheter att skapa sina egna liv än förut, i dag är HBTQ något det pratas om och som är allt mer accepterat. Även om vi inte heller ska förglömma att statistiken visar att homosexuella ungdomar mår sämre och är mer utsatta än sina heterosexuella klasskamrater.
I Vicious, som har premiär på SVT på söndag, får vi följa de två åldrade bögarna Freddie och Stuart, porträtterade av de öppet homosexuella skådespelarna Ian McKellen och Derek Jacobi. Fostrade i det tidiga 1900-talets England där homosexualitet var förbjudet och tabu har Freddie och Stuart levt tillsammans i 50 år men inte talat om för Stuarts mor att de är mer än vänner. Freddie och Stuart har vänt detta till en internaliserad hatkärlek där de smädar varandra som ett tecken på sin kärlek.
En del steg kvar
Det är lättare att hata sig själv än att förändra världen. Jag hoppas att dagens unga homosexuella kan finna styrkan att förändra världen istället för att hata sig själva.
När jag och sambon bråkar i soffan om vem av oss som kommer bli Stuart och vem som kommer bli Freddie när vi blir gamla inser jag hur långt vi faktiskt kommit. Det är en del steg kvar, men ibland behöver man stanna till och konstatera att vi i alla fall kommit en bra bit på vägen.
Emil Åkerö