På det facklitterära området är det ännu värre. När jag stod och tittade i bokhyllan i går morse kunde jag nästan inte hitta en enda bok som jag tänkte "den här måste de verkligen nominera".

Ändå har Augustjuryn lyckats skrapa fram ett gäng rätt spännande böcker med hög litterär densitet. Detta måste verkligen understrykas: juryns skönlitterära val i år är ovanligt smala böcker. Här finns hardcoremodernisten Andrzej Tichýs Eländet,

Lars Noréns monotont malande (och i mitt tycke urtråkiga) dagbok, Ann Jäderlunds poetiska undersökning Djupa kärlek ingen samt Linda Knausgård Boströms Välkommen till Amerika och Lina Wolffs De polyglotta älskarna – som båda kan beskrivas som täta och svårlästa.

Den enda av de skönlitterära böcker som i mina ögon är en typisk Augustbok är Therese Bohmans Aftonland, en idéroman om en ensam och kärlekstörstande konstprofessor. Jag håller det för osannolikt att någon annan bok vinner. Men vem vet. Augustjuryn har överraskat många gånger förut.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vad är det då som saknas i årets skönlitterära urval? En tråkig sak som jag noterar är att man inte har med en enda bok ur den samtida arbetarlitteraturen. Jag har skrivit mängder av artiklar här i ETC om denna trend, som pågått sedan åtminstone mitten av 00-talet.

Man skulle till exempel ha kunnat nominera Eija Hetekivi Olssons djupt originella Miira. Hennes huvudperson Miira – en eldfängd syster till Elena Ferrantes Lila – hade snappat åt sig August-statyetten innan någon hunnit säga "öööh". Man hade också kunnat nominera Elsie Johanssons Riktiga Elsie som faktiskt är en av författarens bästa böcker.

En roman är det dock rent pinsamt att man inte har nominerat. Det är Thom Lundbergs För vad sorg och smärta. Hur i hela världen kan juryn ha missat den? Thom Lundbergs bok är en berättelse om en familj från resande-folket som försöker överleva i 1950-talets Sverige, skriven på ett språk som saknar motstycke. I min recension här i Dagens ETC kallade jag den för "en Godnatt, jord för vår tid".

Givetvis missar juryn alltid många intressanta böcker – det är ju bara sex nomineringar per år. Men att man inte har med den bästa debuten under hela 2010-talet kan inte beskrivas som något annat än en dundertabbe.