Aubrey Plaza: ”Folk uppfattar mig som frånstötande”

– Jag skämdes ögonen ur mig, men det var också lite gulligt, säger Aubrey Plaza när jag träffar henne en dag senare på Bergmancentrum. 

Skådespelaren, som har ett rykte om sig att vara excentrisk och svår att intervjua, är både vältalig och ödmjuk. Hon har länge drömt om att få besöka just Bergmanveckan.

– Det är som att befinna sig mitt i sin egen Bergmandröm, och festivalen är så långt ifrån en äcklig Hollywood-tillställning man kan komma. Det är litet, lokalt och mycket hemtrevligt. Folk är här för att de verkligen älskar film på riktigt.

Otrohetsfars

Aubrey Plaza ska, utöver att bringa en hälsosam dos amerikansk stjärnglans till det idylliska gotländska landskapet, bland annat presentera Ingmar Bergmans spralliga komedi ”Sommarnattens leende” (1955). Det är en otrohetsfars, med Gunnar Björnstrand och Eva Dahlbeck, som osentimentalt skärskådar monogamins avigsidor. 

– En rolig och lustfylld film för varma sommarkvällar, säger hon.

Det må vara en av Bergmans mer humoristiska filmer. Men här finns, liksom i allt regissören gjort, ett mörkt – för att inte säga pessimistiskt – stråk. Om svek, självbedrägeri och skuld inom parförhållanden. 

– Jag tycker att det är oändligt fascinerande att betrakta hur folk försöker navigera i monogama relationer. Tvåsamhet är en institution som har krossat ett oräkneligt antal människor genom åren. Vi som människor är ju praktiskt taget bara djur. Dumma, driftstyrda och oberäkneliga. Aubrey Plaza konstaterar att både Bergmans ”Sommarnattens leende” och tv-serien ”The white lotus” handlar om otrohetsaffärer i överklassen. 

– Jag får helt enkelt inte nog, säger hon och skrattar.

Djävulens exfru

Plaza, som fick ett mindre genombrott med sin roll som den tvära tonåringen April Ludgate i komediserien ”Parks and recreation” 2009, har nu haft några riktigt hektiska år. På kort tid har hon gått från att vara ett återkommande namn inom småskaliga romcoms och indiekomedier – till exempel ”The to do list” (2013)” – till att bli en av Hollywoods mest eftertraktade stjärnor.

– Mitt liv har verkligen blivit helt annorlunda efter ”The white lotus” och ”Emily the criminal”. Jag är än så länge ovan vid all den uppmärksamhet jag helt plötsligt blir överöst med.

Men trots detta hyser Aubrey Plaza inte några planer på att dra ned på sitt höga tempo. Nya filmer och serier dyker upp hela tiden. Hon briljerar som genial spion i Guy Ritchies humoristiska thriller ”Operation fortune: Ruse de Guerre”, spelar rollen som djävulens ilskna exfru i ”Little demon”, och senare i år medverkar hon i Marvel-serien ”Agatha: Coven of chaos”. 

Hon har dessutom börjat producera film under det egna produktionsbolaget Evil Hag productions.

– Det är inte så svårt att göra en sevärd indiefilm. Däremot är det otroligt svårt att göra en fantastisk indiefilm som folk vill se om och om igen, säger hon. 

– Som gammal filmskoleelev är min instinkt hela tiden att göra film. Att producera känns därför som en naturlig utveckling av min karriär. Jag föredrar att hänga med i en films tillkomst från början till slut. Och jag har alltid varit en naturlig ledare. Jag älskar att samla ihop en massa talangfulla människor och sedan följa hur allt liksom faller på plats. Det är otroligt tillfredställande.

Hårdkokt om gigarbete

Att producera ger Aubrey Plaza större frihet att utforska mörkare teman. ”Emily the criminal” är en hårdkokt realistisk skildring av en gigarbetande amerikan som slår in på en kriminell bana för att kunna betala av sina kreditskulder. Här har Plaza gett sig själv fri lejd att, tillsammans med regissören John Patton Ford, utforska fattigdom och desperation, något som många större Hollywoodproduktioner idag ryggar tillbaka.

– Folk uppfattar mig ofta som frånstötande. Jag dras naturligt till det mörka och obekväma.

När hon fick uppdraget välja sina favoritfilmer för den amerikanska filmdistributören Criterion, en smärre institution för cineaster världen över, låg Ingmar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap” och ”Fanny och Alexander” högt i topp. Den sistnämnda – som bitvis är en djupt smärtsam berättelse – är hennes ”comfort film” när hon är ute och reser.

– Det finns en naturlig dragning mot det ledsna och vemodiga här i Sverige som jag verkligen kan relatera till. Och jag var faktiskt ihop med en svensk för väldigt många år sedan, vi delade samma sinne för humor, säger hon och ler.

”Otroligt bisarr”

Närmast är Aubrey Plaza aktuell i den legendariske regissören Francis Ford Coppolas egenfinansierade och nyligen färdiginspelade drömprojekt ”Megalopolis”, en film som har befunnit sig i produktion sedan 1980-talet. Det är en berättelse i stuk med ”Romerska rikets uppgång och fall”, förlagd i en uppdiktad futuristisk upplaga av New York.

Hon får egentligen inte prata om filmen, men kan inte låta bli.

– Francis spelade ofta musik från Fellini-filmer medan vi förberedde inspelningen. Stämningen var otroligt bisarr. Han lät oss leka underliga lekar. Vi var ett gäng enormt intensiva skådespelare – bland andra Shia LaBeouf och Adam Driver – som arbetade under extremt intensiva förhållanden. Det var som om Francis ville driva oss till vansinne. Ibland tror jag nästan att han lyckades.