Det är nog bra för både honom och Sverige. Numera slipper han skohorna in sina åsikter i P1 om att invandring ökar kriminaliteten. 

I sin senaste text på liberala Dagens Nyheters ledarsida (fråga mig inte varför ledarsidor envisas med att ta in kolumnister som är mer höger än de själva) skriver Jörgen Huitfeldt att Sverige misslyckats med att förklara för invandrarna ”vilka regler och normer de förväntas följa för att vara välkomna i landet”.

Han efterlyser en tydlig leitkultur, (ett omstritt begrepp lånat från tyskan) som kan bryta inflytandet från den skadliga mångkulturen.

Det är en text som påminner ganska mycket om den debattartikel Jimmie Åkesson skrev i Expressen i maj: ”Mångkulturen har varit ett politiskt övergrepp”.

Det märks att Huitfeldt är hyfsat nyinkallad i kulturkriget. Vissa saker har han fått rejält om bakfoten. Han hävdar till exempel att USA har en inkluderande ”majoritetskultur”, när det i själva verket förhåller sig tvärtom. 

Visst finns en tydlig kultur hos den vita, protestantiska eliten i USA. Så särpräglad att den alltid haft sitt eget namn (WASP), sin egen klädstil och sina hängivna uttolkare. En kultur som begränsas till specifika klaner fostrade på elitens egna universitet. 

Men den har alltid varit en oåtkomlig bastion. 

Det som förvandladeUSA till en kulturell supermakt under 1900-talet var just den amerikanska mångkulturen, framförallt den svarta, som skapade en popkulturell industri och en idé om USA som hela världen köpte. 

Men nynationalister som Huitfeldt får alltid problem när det kommer till frågan om vad en nation egentligen ska samlas kring. Vad vår ”ledarkultur” ska bestå i. De har aldrig något alternativ att erbjuda till det mångfasetterade samhälle de hatar så intensivt, men som vi övriga trivs ganska bra med. 

Och det plågar dem. 

Huitfeldt står faktiskt helt svarslös, men DN:s redigerare har briljant nog illustrerat kolumnen med en julskinka. För det är inte sällan just maträtter som dyker upp som svar: sillamackor och griljerat fläsk. Picklade saker. Regionala delikatesser som inte ens fanns i alla landsändar innan vi fick Ica-butiker. I Ukraina fanns ett tag ett nationalistiskt parti som kort och gott hette ”Dill”. 

Huitfeldt har imponerats av att den tyska tabloiden Bild-zeitung nyligen publicerade ett ”manifest” med tyska värderingar som invandrare måste ställa upp på för att vara ”välkomna”. Det var ett sammelsurium av helt vanliga mänskliga rättigheter, tysk mat (Grilla! Öl!) men framför allt en rå, osminkad islamofobi och ett oresonligt hat mot Angela Merkel som blivit en sorts Olof Palme-symbol för den tyska högern. Ett initiativ som snarare minskade sammanhållningen i det Tyskland som allt mer präglas av polariseringen mellan höger och vänster. 

Men samma dag som Huitfeldt förkastade mångkulturen pressade regeringen fram några förslag på just vilka ”regler och normer” invandrare i Sverige förväntas följa för att vara just ”välkomna”. Ett ord som förlorat lite av sin ursprungliga klang eftersom det numera verkar betyda ”inte fråntagen sitt medborgarskap och deporterad”.

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) sjösatte en utredning som ska undersöka hur alla som inte har ett ”hederligt levnadssätt” (det som tidigare kallades ”vandel”) kan fråntas sina uppehållstillstånd. 

Och när hon och SD:s migrationspoltiske talesperson Ludvig Aspling fick frågan om vilka levnadssätt som var ohederliga hänvisade båda till samma exempel: den så kallade LVU-kampanjen som pågick under 2022 och hävdade att svensk socialtjäst omhändertog arabisktalande barn i större utsträckning än svenska. 

I februari 2022 besökte jag själv en LVU-demonstration på Mynttorget i Gamla stan. Församlingen bestod av samma skara som den så kallade ”Frihetsrörelsen” mobiliserade under pandemin något år tidigare; en salig blandning av religiösa, rättshaverister och allmänt arga människor. Många hade förlorat vårdnaden om sina barn och i många fall var det säkert ett helt riktigt beslut. I vissa fall var det säkert oriktigt. Myndighetsutövning är allt annat än felfri och den bör alltid synas och kritiseras hårt.

LVU-kampanjen var en klassisk konspirationsteori som förstärktes av aggressiva aktivister, arabiska medier som tycker att Sverige är muslimfientligt och helt verkliga händelser som rapporterades i Sveriges radio. Flera jag pratade med var kritiska mot att religiösa ledare yttrat sig om frågan. Imamer ska hålla sig till att uttolka Koranen, tyckte de. Men det var inte heller en uttalat muslimsk tillställning. Ledargestalterna var kristna Södertäljebor.

Allra mest pratade jag med demonstranten Bengt. Han hette något annat, men hans ärende var känsligt och sorgligt så det finns ingen anledning att sprida hans namn. Bengt bodde på en av Stockholms mest exklusiva adresser och var av privata skäl djupt engagerad i den vilseledande kampanjen. Han var inte den ende med liknande bakgrund. Demonstrationen bestod inte alls bara av människor som satt hemma och kollade på Al Jazeera med persiennerna neddragna. 

Om Maria Malmer Stenergard förslag blir verklighet kan Bengt fortsätta sprida vilka lögner han vill om svenska myndigheter på gator och torg innan han spatserar hem till sin stockholmsvåning och fortsätter hata socialtjänsten på sin Ipad. 

Om Josef från Södertälje eller Abdi från Tensta gör samma sak riskerar de att utvisas.  

Stenergards och SD:s idé går ut på att en tjänsteman någonstans får som uppgift att bedöma exakt hur ”demokratihotande” deras Facebookinlägg är. Kanske räcker det om de skriker något dumt till en polis som hämtar deras barn? 

Det kommer att bli en oerhört intressant ny byråkrati.

Men det är inte bara Bengt som har frikort att bedriva vilseledande kampanjer.

Runt hörnet från den här demonstrationen arbetar de sverigedemokratiska riksdagsmän som hävdar att socialdemokraterna importerat muslimer för att krossa den svenska nationen. Några av dem tror att George Soros finansierat det hela. 

De kommer aldrig att straffas för sina konspirationsteorier. Det kommer inte heller Ulf Kristersson att göra när han skriver debattartiklar om att den autonoma vänstern hotar svenska judar eller när han påstår att Jamal El-Haj är ”terrorromantiker” i riksdagens talarstol. 

Lika lite som Svenska dagbladets ledarsida straffas när de påstår att palestinademonstranter och NMR gjort ”gemensam sak”, eller när de pekar ut en helt oskyldig 22-årig student från Växjö som gängkriminell eftersom den före detta riksdagsmannen Hanif Bali påstått att han var det.

Det hände så sent som igår och är ett typexempel på hur desinformation fungerar. Aktivistiska konton i sociala medier sprider lögner som sen publiceras vidare i större mediekanaler som saknar kunskap om, eller intresse för, journalistik.

Jim Crow kallades den djungel av svårbegripliga lagar som syftade till att upprätthålla segregationen i USA

Men att sprida lögner och desinformation är än så länge en rättighet för den som bor i Sverige. Det kallas yttrandefrihet. Vi har redan en lagstiftning som definierar var gränsen går för förtal och terrorpropaganda. 

Men även de omfattar alla som bor här.

Huitfeldt har nog rätt i att det finns en amerikansk förebild för den ide om Sverige som nu börjar växa fram.

Jim Crow kallades den djungel av svårbegripliga lagar som syftade till att upprätthålla segregationen i USA. Fram till 1965 skyddade de snåriga regelverken den amerikanska eliten från att förlora sitt inflytande trots att landet formellt sett var en fullvärdig demokrati.

Jag kan inte tolka Malmer Stenergards utredning som något annat än att hon vill pröva om även vi kan förhindra att alla som lever i Sverige har samma rättigheter.