"Att roa och oroa har alltid varit en röd tråd"

Det känns jättebra! När jag har fått såna här priser brukar jag oftast känna att ”nu måste jag skärpa till mig för att leva upp till det här” - det brukar vara min vanliga reaktion på fina priser och motiveringar. Det brukar fungera som en liten morot, eller som en piska - på samma gång.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

"För att han med stor omsorg och ömsint allvar använder de rimmade ordens kraft till att både trösta, roa och oroa”, var juryns motivering. Vad anser du själv om den beskrivningen?

Ja det är fint, jag tänker att det tangerar lite det jag alltid har försökt att göra, just det här med att blanda komik och allvar i det jag gör - jag tänker på det här med att ”roa och oroa”, som de skriver. Det har ju varit en röd tråd i mycket av det jag har gjort genom alla år. Just att inte göra för mycket skillnad mellan det komiska och tragiska på något vis. Jag antar att det är det som juryn åsyftar, det gör mig jätteglad att de lyfter fram det.

Du har sagt att allt du skriver förutom musik grundar sig i mellansnack som har spårat ur. Är det fortfarande det du känner, att allt annat är bara mellansnack?

Ja fast jag tycker inte det är något ”bara” med det. Mellansnack är en så otroligt stor outforskad genre, det finns sådana enorma möjligheter att plöja nya marker eftersom det har snackats så himla lite mellan låtarna i musikhistorien. Där har man ju världens chans att hitta nya sätt att uttrycka sig.

Jag utgår fortfarande väldigt mycket från mellansnack när jag gör andra grejer än mina låtar. Mina krönikor i ETC till exempel, kanske man inte kan kalla för mellansnack, men varför inte?