Det är bra tv, högst underhållande att se, men ingen av karaktärerna är så ovanliga som tittarna kan tro. Böckerna och serien anspelar förstås på moderna uppfattningar (och missuppfattningar) om kvinnors roller, men både Arya och Brienne liknar faktiskt medeltida hjältinnor. Under högmedeltiden tog både verkliga och fiktiva kvinnor till vapen för att försvara städer och kämpa för sina samhällen – inspirerade av berättelser om verkliga kvinnor som Boudicca och Jean d’Arc. De rymde hemifrån och gav sig ut i världen, som barder eller pilgrimer, de förklädde sig för att resa obemärkt. De var aktörer, inte åskådare.
Den medeltida publiken inspirerades regelbundet av berättelser om kvinnligt mod och känslomässig styrka. Ett exempel är Josian, en saracensk (muslimsk) prinsessa i den populära medeltida romanen ”Bevis of Hampton”, som lovar att konvertera till kristendom för kärlek (för att leva upp till den kristna läsekretsens önskningar). Hon mördar också en man hon tvingats gifta sig med mot sin vilja. Ett annat exempel är den lustfyllda gifta kvinna som försöker förföra Sir Gawain i 1400-talsromanen ”Sir Gawain and the green knight”. Ytterligare ett är Rymenhild, som gifter sig med titelkaraktären i den medeltida romanen ”King horn” – men som bryter mot konventionerna genom att ha sex med honom innan bröllopet, som vid den tidpunkten i romanen inte ens bestämts.
Medeltida litteratur firar unga kvinnliga hjältinnor som uppvaktar dem de vill ha utan att ta hänsyn till personliga, sociala, politiska eller ekonomiska effekter av sex före äktenskapet. Det är också fallet med Arya och Brienne. Arya väljer att ha sex första gången med sin barndomsvän Gendry, på kvällen efter ett kataklysmiskt slag mot de odöda. Brienne gör samma sak med Jamie Lannister, natten efter slaget – efter att han vunnit hennes förtroende genom deras många äventyr tillsammans.
Det är den känslomässiga styrkan och modet hos dessa hjältinnor som driver deras berättelser framåt, snarare än deras relation till den manliga hjälten. Genom Game of Thrones har denna känslomässiga styrka hjälpt Arya och Brienne hålla fast vid kall. Brienne började historien som en riddare, men Aryas resa har inneburit att hon, genom bitter erfarenhet, har lärt sig de kunskaper hon behöver för att överleva.
En medeltida publik var väl kalibrerad för ett sådant budskap om att lita till sig själv. Speciellt i ljuset av de vardagliga erfarenheter gjorda av de många kvinnor som drev företag, hushåll och hela länder; kvinnor som gifte sig i strid mot konventioner, eller inte gifte sig alls.
Det är inte alltför långsökt att tänka sig att Arya och Brienne tillsammans hade kunnat leda alliansen mot den onda drottningen Cersei, då de båda lärt sig att framtiden utlovar belöning till dem som förbereder sig väl och är sann mot sina ideal, snarare än försöker förbättra sin egen status. De ofta namnlösa hjältinnorna i den medeltida litteraturen visade sig också rådiga och steg ofta till makten, ledde länder eller arméer. Detta utan att någon särskild vikt lades vid att de tränades för detta.
De medeltida namnlösa hjältinnorna utgjorde en perfekt förebild för sin tids kvinnor att projicera sig själva mot. Hertiginnan i en dikt vid namn Sir Gowther, vars man hotar att lämna henne då hon inte ger honom en arvinge, ber till gud om en sådan ”med vilka medel som helst” och ligger sedan med djävulen – och lyckas producera denna arvinge. I berättelsen om Sir Isumbras, kidnappas hans fru, vars namn vi inte får veta, och förvandlas från en stereotyp adlig dam till en drottning som slåss mot sin fångvaktare. Hon blev en yta mot vilken medeltida kvinnor, speciellt sådana som inte kom från aristokratin, kunde projicera sig själva. Hon kämpar sida vid sida med sina söner och sin man, när hans trupper övergett honom. Detta utan någon särskild träning, utan endast utifrån sin inneboende kraft.
Dessa verkliga och fiktiva medeltida hjältinnor hade inga val, de hittade lösningar i omöjliga situationer, precis som Arya och Brienne gör i Game of Thrones. Arya och Brienne är de obesjungna hjältarna, kvinnliga krigare som står i bakgrunden och inte deltar i ”spelet”. Medan männen firar sin seger mot de odöda vita vålnaderna med en fest, skyr Arya rampljuset, trots att hennes mord på de odödas ledare, Nattkungen, möjliggjorde segern.
Mötet mellan de två arméer som kämpade för de två drottningarna Cersei och Daenerys i det sista slaget, var väntat. Men det var också tillfredsställande att se att Westeros öde sammanförde Sansa och Arya Stark, Brienne of Tarth och Yara Greyjoy. Framtiden ligger bokstavligen i kvinnors händer, när Brienne fattar pennan – om än endast för att dokumentera Jamies berättelse – såväl som en plats i Brans råd, Sansa är drottning i norr och Ayra ger sig ut på haven, som en medeltida hjältinna, i jakt på nya länder och ett nytt liv.
Texten är tidigare publicerad i The Conversation. Översättning: Annie Hellquist
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
