Med en indisk mamma och en finsk pappa växte artisten och låtskrivaren Timo Räisänen upp utanför Göteborg. Hemma var det engelska som talades, något som har påverkat honom och hänger kvar än idag. "Jag tänker och svär fortfarande på engelska", säger Timo Räisänen.
När han var liten kallade han sig själv för blandras. För honom var det någonting positivt. Han plockade olika delar från sina föräldrars kulturer. Den finska sisun och en förmåga att äta stark mat var några av de saker som han snart tog till sig. Att ha engelska som modersmål upplevde han som någonting coolt. Det gav en självsäkerhet. Och självsäkerheten och stoltheten över ursprunget finns kvar. Det är något som märks i hans skapande. Skillnaderna mellan Timo Räisänens tidigare album har varit stora både ljud- och genremässigt. Att han rör sig mellan genrer och uttryck är kanske en effekt av det spretiga ursprunget. Innan den senaste skivan Endeavor, spelade han in en hel skiva på svenska. En skiva som han sedan kasserade.
– Jag fick sådan feeling när jag började skriva på engelska igen. Då kändes den svenska skivan helt inaktuell, berättar han.
Skiva som inte kommer släppas
Den svenska skivan ligger någonstans i ett arkiv men den kommer aldrig att släppas. Engelskan som är språket han tänker på vann helt enkelt över svenskan. I alla fall den här gången. Hur framtidens musik kommer att gestalta sig vill han inte avslöja. Han har just tillbringat tre dagar i en stuga utanför Göteborg där nya låtar skrivs till det sjunde albumet.
– Jag har ingen klar bild av den här skivan än. Bilden kan komma väldigt plötsligt, säger han.
Indietalibaner
Det finns ett obstinat drag hos Timo, en glimt i ögat som både kan provocera och roa. Att han vek ut sig i tidningen Groove är bara en av de saker han har gjort för att göra tvärt emot vad andra väntar sig.
– Ett visst mått av provokation har funnits hos mig från början, utvikningsgrejen är ett exempel. Jag tycker det är roligt.
Timo Räisänen har också medverkat i en rad olika tv-program, ofta i program av den folkliga varianten som kanske är lite oväntat för någon som faller inom ramen för ”indie”. Det har också stuckit i ögonen på de som han själv kallar ”indietalibanerna”.
– Elitister vill man gärna provocera. Vi pratar om en kultur som går ut på att vara annorlunda, provocera och göra saker tvärt emot. Om man gör tvärt emot dem så är man mobbad, det är väldigt roligt.
”Brukar blöda rätt mycket”
I kväll spelar Timo på East West Sushi, en akustisk spelning där han står ensam på scenen. Han tycker själv att det är skönt att det i nuläget inte finns någon ny skiva som ska marknadsföras. Det tillåter honom att fritt välja material från hela karriären. Trots den avskalade formen med endast sång och gitarr tror han att det kan bli ett bra drag.
– Jag tycker om att spela själv, helt själv, man får kompensera för ett helt band. Det brukar blöda rätt mycket från fingrarna.