Namnet på skivan, Vuoste virdái, kan översättas till ”mot strömmen” på svenska och är en hyllning till de samiska föräldrar som gått sin egen väg och gett barnen sitt eget språk, säger Simon Marainen, som jojkar och sjunger i bandet.

– De har lärt barnen ett språk som länge betraktats som värdelöst och fult. Om inte mina föräldrar gjort det så hade jag inte pratat flytande samiska i dag.

Vuoste virdái är Áras andra skiva och släpptes egentligen redan förra året, i samband med Jokkmokks marknad där den presenterades för en samisk publik. Men nu ges den ut på ett större skivbolag och kommer även att lanseras i Tyskland, där det finns ett intresse för Áras musik.

– Det finns en positiv nyfikenhet på arktiska kulturer där, säger Axel Andersson, som spelar klaviatur och gitarr.

– Publiken är väldigt liten i Sápmi. Vi måste nå ut bredare för att kunna leva på vår musik, men det känner jag att vi har gjort, säger Simon.

Áras musik spänner mellan det jazziga och det folkrockiga. Men kärnan är Simons jojk, och han säger att det känns självklart att sjunga på samiska. Till skillnad från debutskivan O är alla texter översatta till engelska i skivkonvolutet, för att nå ut till fler.

– Förra skivan var mer introvert men den här är mer utåtriktad, säger Axel.

Flera texter på skivan är uttryckligt politiska och förmedlar en ilska över hur samerna har behandlats genom åren. Men det finns också mer traditionella inslag.

– Traditionellt har man oftast jojkat renar och personer, men det går att jojka om allt och jag måste få uttrycka hur jag känner, säger Simon.

– Vi vill vara lite experimentella i jojken, säger Axel, och fortsätter:

– Det är lika viktigt att ta den in i framtiden som att bevara det gamla.

Samtidigt säger Simon att han är en traditionell jojkare i grunden.

– Det är först då man kan ta det till nästa steg.

Att jojka är inte självklart ens för alla samer. Hundratals år av förtryck har medfört att många har internaliserat en bild av sin kultur som något fult, säger Simon. Men det håller på att ändras.

– Det har skett ett uppvaknande kring jojken under de senaste 10, 15 åren. Efter kristnandet av Sverige sågs det som djävulens påfund och än i dag finns det samer som tycker att jojka är det syndigaste man kan göra.

– Men det är ett tecken på hur stark jojken är, säger Axel.

– Efter 400 år av hjärntvätt finns den kvar.

Den 6 februari firas samernas nationaldag och det är ett viktigt tillfälle att uppmärksamma både kulturen och samernas situation i Sverige, såväl historiskt som i dag. Och där finns mycket kvar att göra, tycker Simon.

– Staten skäms fortfarande över tvångsförflyttningarna, försvenskningen, att man brände shamaner och använde samer som slavar i Nasa silvergruva.

Även om det huvudsakliga målet med musiken är inte att lära upp folk så finns det politiska alltid med en som same, förklarar Simon.

– Du får alltid vara beredd på att svara på frågor om din kultur. Och jag kommer alltid bära kolt på scen. Det är en del av min identitet.

Martin Halldin