Av misstag hamnar Lucy (Scarlett Johansson) i klorna på en kinesisk maffialedare och vaknar upp som ofrivillig knarkkurir med en påse av den nya superdrogen CPH4 inopererad i magen. När påsens blå pulver börjar läcka får synapserna en brutal kickstart och hon blir bara smartare för varje sekund. Lucys dopade hjärna ger oanade superkrafter men bossen vill ha sitt knark tillbaka. Vi har sett det förut: Ung kvinna jagas av ondsinta män i svarta kostymer. Kroppar flyger, kulor viner.

Regissören och manusförfattare är Luc Bessons vars senaste filmer mest bestått av biljakter i Parismiljö. Även Lucy sladdar runt på stadens kullersten men filmen har större ambitioner. Det associativa bildspråket är nyskapande om än lite övertydligt och gubbigt på sina ställen. Inte minst när Lucy liknas vid en gasell på savannen som jagas av leoparder. Kanske har en åldrande Luc Besson suttit på kammaren, kollat igenom alla meningslösa actionrullar han spottat ur sig de senaste åren och fått panik. I vargtimmen har han brottats med de stora frågorna: Vad är meningen med allting? 

Egentligen? 

Grubblerierna resulterade i en ganska korkad film med gigantiska pretentioner. Tänk Kill bill korsad med Sjunde inseglet.

Lucy tar sig an de stora metafysiska frågeställningarna. Vi hör kvasidjupa oneliners som: ”Tid ger massan bevis för sin existens. Utan tid existerar vi inte”. Och ja, även delfiner är med på ett hörn. Tyvärr snuddar berättelsen vid flera intressanta spår som skulle tjäna på att utforskas vidare men det hinns inte med. Maffiakillarna i kostymer måste skjutas. Bilar måste sprängas.

Det finns något scientologiskt obehagligt i fascinationen för det mänskliga intellektets outnyttjade potential. Det är en individ som ska förlösas. En hjärna, ett intellekt. Om jag hade kunnat utnyttja min hjärnas fulla kraft hade jag kanske skrivit något i stil med att Lucy iscensätter den nietzscheanska idén om övermänniskan som reser sig över massornas fördummade dravel. Men snacket om 10 procent, att vi alla är intellektuella giganter i viloläge, är en myt. De flesta neurologer är överens om att vi redan använder större delen av våra hjärnor.

Istället kanske vi bara ska koppla av och luta oss tillbaka. Låt oss dras med i biljakterna, fascineras av explosionerna och de LSD-inspirerade specialeffekterna. Låt oss vila i övertygelsen att vi inte blir smartare än så här. Det blir inte filmen heller. Och det duger gott.