– Jag är ganska nöjd med hela texten på en låt som heter ”Avtryck”, som handlar om förhållanden där den ena aldrig släpper garden vilket leder till att personen aldrig riktigt lämnar något större minne efter sig. Det är en roastlåt som var en fest att skriva. Den börjar: ”Av alla som jag träffat lämnade du minst avtryck/ingenting vi gjorde stannade kvar/vi åkte på en resa, eller gjorde vi det?/Minns inte var vi var, eller om jag var med”.

En recensent skrev om dina texter ”det händer att hon ­skriver som en Bodil Malmsten med gitarr, piano och festivalstövlar”. En stor komplimang. Vilka poplyriker lyssnar du helst på själv just nu?

– Väldigt fint! Apropå Bodil Malmsten gillar jag förstås ­Ellen Sundbergs Bodil-­tolkningar. Annars är det här text­författare jag lyssnade mycket på ­under 2021: Daniel Boyacioglu i ­Daniel4ever, Lucy Dacus, Zacke, Andreas Mattsson, Dave och Sam Fender.

Soundmässigt låter ”Mentor” väldigt varierat. Lite som ett blandband. Kan du berätta om några musikaliska influenser som hörs?

– Tanken var att vi skulle utgå från varje låt, som den ville vara. Och det är logiskt för mig, för jag lyssnar så mycket på väldigt mycket olika slags musik. Jag lyssnar mycket på ­calypso, Harry Belafonte och Lord Kitchener och sånt, och det kanske inte hörs direkt, men man kan nog höra exempelvis på låten ”Hydra” att jag gillar mycket blås och bas. Man kan också höra att jag håller på att lära mig spela piano, alla låtar är skrivna på piano även om det inte är jag som spelar mestadels av det på skivan, så det är ovanligt lite gitarrer. På låten som heter ”Mitt gäng” är det bara ­körer och en nylonsträngad gitarr. Låten handlar om ens gamla vänner, de slags kompisar som man känner utan och innan, och då ville vi att låten skulle kännas så också. Textmässigt är det som vanligt country jag inspireras av.