Kvällen innan har han tilldelats årets Berman Literature Prize som sedan 2021 delas ut till en författare som oavsett bakgrund eller genre verkat i ”den judiska traditionens anda”.

Enligt juryn beskrivs Halfons senaste roman ”Canción” som ”en rik skildring av hur liv formas av olika identitetslager, hur slump och våld påverkar människor, oavsett språk eller kultur”.

– Igår när jag höll tacktalet beskrev jag mig själv som en judisk författare från Guatemala verksam i Berlin, men idag skulle jag snarare definiera mig som en trött pappa som vill äta hämtsushi och sova, säger han och ler matt.

Och så där fortsätter det. Den ständiga rörelsen mellan nutid och dåtid och de upplösta gränserna mellan olika ”jag” återkommer både i Eduardo Halfons verkliga liv och i hans litteratur.

Själv säger han att identitet sällan är något han tänker på när han skriver.

– Jag försöker bara berätta en bra historia, och för att göra det använder jag mig ofta av händelser från min familj, min barndom och mitt egna liv som jag sedan skapar fiktion av. Det autobiografiska behöver de litterära elementen som finns i fiktionen för att skapa en känslomässig kontakt med läsaren.

Samtidigt är just identitet ett av flera centrala teman i romanen ”Canción” där bokens Eduardo Halfon, som kommer från en överklassfamilj i Guatemala med en polsk morfar och en libanesisk farfar, hela tiden byter förklädnader; han är den guatemalanska författaren, den judiska, den latinamerikanska, den nordamerikanska, den franska.

Kan du ändå förstå att man vill prata om identitet med dig?

– Ja, så är det ju. Jag har tänkt mycket på det Wittgenstein skrev, om att judar historiskt har tvingats utveckla en kameleontliknande förmåga att kunna anpassa sig till sin omgivning för att överleva förföljelser och diskriminering. Jag tror att det ligger något i det. Men jag tror också rent generellt att identitet är något flytande och föränderligt, och vem jag är beror på var jag befinner mig och vem du frågar.

Identitetens bedräglighet blir extra tydligt vid ett tillfälle i ”Canción” när Eduardo Halfon blir inbjuden till en konferens i Tokyo för libanesiska författare och väljer att åka dit i sin farfars ärvda kostym, trots att han upptäckt att hans farfar egentligen var från Syrien och själv aldrig satt sin fot i Libanon.

På konferensen börjar folk ifrågasätta varför han är där, de säger ”du kan inte ens arabiska” och anklagar honom för att vara en falsk libanes. Vad händer när den libanesiska delen av identiteten krackelerar?

– Jag tror att bokens Eduardo Halfon vid det tillfället börjar ifrågasätta sig själv. Ifrågasättandet får honom att reflektera över sin egen livshistoria, han försöker svara på de kritiska frågorna genom att berätta om sin farfars flykt som tonåring från masssvältens Beirut som 1917 låg på syriskt territorium. Om hur farfadern, som också hette Eduardo Halfon, först hamnade i Paris där han blev textilexportör och senare i Guatemala, om när han blir kidnappad av gerillan, om hans utskällningar på spanska med stark arabisk brytning. Svaret på att författaren Eduardo Halfons libanesiska identitet ifrågasätts är att berätta historier som beskriver vem han är och var han kommer ifrån.

Kan man själv välja sin identitet när det kommer till kön och etnicitet, tycker du?

– Jag vet faktiskt inte. Men det är en intressant fråga att leka med. Kan jag avsäga mig en identitet, eller skaffa fler identiteter? Nu har jag bott några år i Berlin, och om jag bor här i 20 år till, blir jag då en berlinare? Om jag iklär mig rollen som libanesisk författare tillräckligt många gånger, blir jag till slut det?

Eduardo Halfon som föddes i Guatemala, växte upp i USA och har varit bosatt i Frankrike som vuxen, bor sedan tre år tillbaka i Berlin-förorten Wannsee. Samma plats där ledande tyska nazister samlades den 20 januari 1942 för att besluta om den ”slutgiltiga lösningen av judefrågan”, något som har direkt koppling till Eduardo Halfons egna historia.

– Min polsk-judiska morfar Leib överlevde förintelselägret Sachsenhausen utanför Berlin och migrerade sedan till Guatemala. När vi som var hans barnbarn frågade om de fem gröna siffrorna som han hade intatuerade på sin vänstra underarm sa han att det var hans telefonnummer. 

Eduardo Halfon säger att han känner sig extra judisk i Berlin, och försöker hela tiden hitta sätt att förhålla sig till den mörka historien som hela tiden gör sig påmind i staden.

– Wannsee där vi bor är också en vacker naturskön plats för min son att växa upp på, men min morfars Förintelseberättelse finns där hela tiden i tanken – och rent geografiskt bara fem mil bort. När min son, som är halvjude eftersom min fru inte är judinna, frågar mig ”om Hitler kom idag, skulle han döda mig också då, pappa?” så svarar jag ”ja, självklart, för Hitler räckte det att man var hälften jude”.