Redan som sexåring fick Anders Sunna höra hoten mot familjen när han svarade i telefon, arga gubbar som sa att de skulle köra över familjens renar med traktor. 

– Jag kan inte säga att jag rädd, däremot förbannad. Jag ville hämnas, säger han. 

Det är familjens kamp mot staten som skildras i verket ”Illegal spirits of Sápmi”, som nu kommer till Moderna museet efter en vända i Venedig. Där blev han ifjol en av tre utvalda som för första gången fick representera Sápmi på konstbiennalen.

Konstnären kallar det stora verket för ”dokumentärt måleri” och gestaltar här sin samiska renskötarfamiljs kamp mot myndigheterna. Det är sex målningar ihopfogade till en stor båge, där varje målning är som ett årtionde i en sammanfattning. 

– Hur kan det vara möjligt att göra så här i ett modernt land? I Sverige, som ska ha ett rättssystem som fungerar? Ingenting händer, och ingen hjälp får man, ingenting, säger Anders Sunna.

I perioder visste alla att om de såg en polisbil i Pajala, så skulle den förmodligen till oss

”Förföljd i 50 år”

I verket ryms pärmar med drygt 11 000 dokument. Utskrifter av alla de polisärenden och rättegångsprocesser kring rennäring som familjen varit inblandade i sedan 70-talet. Då fick de sitt tillstånd för renskötsel indraget, vilket gjorde att de att de blev av med allt: Betesmarker, stängsel, och sina anläggningar. Deras renar avregistrerades.

– I perioder visste alla att om de såg en polisbil i Pajala, så skulle den förmodligen till oss. Vi blev hotade, men också stämplade som bråkiga bland våra egna. Det är psykisk press dygnet runt att inte passa in någonstans, säger han.

Konstnären känner stor ilska över att det varit så tyst från det samiska samfundet. 

– Varför tycker man att det är acceptabelt att förfölja en familj i 50 år?

Fjällripa med bombbälte 

Förutom familjetragedin rymmer Anders Sunnas verk också vittnesmål om modernt kolonialt förtryck. Rasande nödrop mot förtrycket har länge präglat Jokkmokk-bons konstnärskap och gett honom epitet som rebell, protestmålare och aktivist.

Det var inte så farligt att bli kallad terrorist

Hans konst har provocerat. 2016 ville norska politiker utvisa Anders Sunna när han ställde ut en fjällripa med bombbälte. Konstverket hamnade på riksnyheterna när Fremskrittspartiet, FRP, tolkade ripan som terrorism. 

– Det var inte så farligt att bli kallad terrorist. Jag har fått höra så mycket redan från när jag var liten, säger han. 

När konstnären på ”Heart of Laplands” instagramkonto 2014 poserade med en kalashnikov från utställningen ”Äkta jävla sameslöjd” reagerade en av Tornedalskommunerna starkt och bilderna avpublicerades.

I Nässjö blev det 2019 också ett ”jävla liv” kring Anders Sunnas offentliga konst med samiska motiv. Varför skulle Anders Sunna få göra offentliga väggmålningar när det inte finns samer i Småland, löd kritiken. 

– I nordiska länder tror jag att man kanske inte riktigt är van vid att man ska bli så hårt kritiserad genom konst, konstaterar Anders Sunna.

Hur tas ditt konstnärskap emot i den samiska världen? Anses du vara problematisk eller hurrar man över att du för fram frågor om kolonialisering och förtryck?  

– Det finns olika läger där. Men i början tyckte många att jag var tokig. Bland annat när jag åkte till Rosenbad och satte en renskalle utanför dörren. De tyckte att jag gick brutalt åt, säger han.  

De har tagit från oss allt. Men vi är ju fortfarande kvar och vi gör det vi brukar göra

Vad tror du konst kan göra för samernas frågor i offentligheten?  

– Det som är så bra med konst är att den väcker känslor på en gång, som går ju direkt till hjärtat och sen upp i huvudet så att du börjar fundera. Det är inte riktigt vad den samiska politiken gör. 

Tidigare i år kom Högsta domstolens avgörande i Girjas-målet, som satte punkt för en över tio år lång process. Samebyn fick ensamrätt att bestämma om andra ska få jaga och fiska på dess område ovanför odlingsgränsen i Norrbottens fjälltrakter. Vad har domen betytt för din familj?

– Ingenting. Först var det staten och sedan var det Sametinget som tog ifrån oss tillståndet för renskötsel. De har tagit från oss allt. Men vi är ju fortfarande kvar och vi gör det vi brukar göra.

Vad är du mest förbannad på när det kommer till statens hantering av samer?

– Att man säger en sak och gör något helt annat. ”Vi är värnar om urfolk” men inte om våra egna. Sveriges urfolk vill de helst ta död på så fort som möjligt utan att någon märker det. Rasismen mot oss är så öppen och alla andra bara blundar.