Det började med ett akademiskt intresse för idoler, som ledde fram till en besatthet vid k-pop och till att Elin Mellerstedt och Johanna Stillman själva blev dedikerade fans.
De senaste åren har de skrivit k-popbloggen Dancing On Our Own, rest mellan Stockholm och Seoul och blivit en del av både den koreanska och den svenska fankulturen kring k-pop.
– Det började med att vi intresserade oss för västerländska idoler och pojkband, men de tog liksom slut. Sedan upptäckte vi de taiwanesiska, och till sist de koreanska, som vi insåg var ett stort fenomen i Asien, säger Elin Mellerstedt.
Det är ändå från Korea som de bästa idolerna finns, menar de. K-popen har under det senaste året blivit större även i västvärlden, särskilt sedan megahiten Gangnam Style av k-popstjärnan Psy slog i slutet av 2012, och blev den första videon på Youtube att visas en miljard gånger.
Musikstilen utmärks framförallt av hur välproducerad musik, musikvideos och inte minst idolerna är. Många av dem har tränats hårt inför sin stund i rampljuset, som ”trainees”.
– Den vanligaste vägen in i ett koreanskt pojkband eller en tjejgrupp är att en person blir antagen till skivbolagens traineesystem. Där tränas den i sång, dans, skådespeleri, instrument och språk. Men också i charm och hur den ska prata i intervjuer. Det är väldigt hård konkurrens och alla lyckas inte, säger Johanna Stillman.
Blandar olika stilar
Musiken kännetecknas av att låtarna har många olika element, och kan låta som flera låtar i en. De har ofta rock- eller rapinslag, och en egen koreografi. Gemensamt för k-popartisterna är att de är med i de populära musikprogrammen på koreansk tv.
Skivbolagen har stort inflytande, både över idolerna och scenen i stort. Något som författarna beskriver som typiskt koreanskt, då stora företag överlag har stor makt.
– Chaebolsystemet, med familjeägda storföretag, genomsyrar hela samhället och är också ett problem. Samtidigt lyckas skivbolagen väldigt bra med att skapa en hype kring sina idoler. De är trendkänsliga och inte rädda för att låna från Japan eller USA, säger Johanna Stillman.
För en oinitierad kan det kanske låta märkligt. Vi svenskar gillar att tänka på våra idoler som äkta. Håkan Hellström och Robyn skriver sina egna låtar och är som vem som helst. Men Mellerstedt och Stillman är skeptiska till autenticitet som begrepp.
– Jag har svårt för svenska musiker som särskiljer sig genom att säga att de är äkta. Det är fascinerande att k-popidolerna inte utger sig för att vara det. De lånar från olika håll, och skäms inte. Och så är det väl för alla, även om man anser sig vara ”autentisk”, säger Johanna Stillman.
– Och fler k-popartister än man vad man tror deltar i processen och skriver eller producerar musiken, påpekar Elin Mellerstedt.
Hierarkiskt system
I Sverige är k-popfansen en egen liten subkultur, som författarna uppskattar till ett tusental dedikerade. Vilket de själva medger är intressant, då k-popen inte kan beskrivas som en alternativ musikstil, och inte kännetecknas av de inslag som kopplas ihop med subkulturer, som upproriskhet eller do it your self-attityd.
Samtidigt k-popen mer estetiskt och musikaliskt avvikande från våra svenska normer än exempelvis västerländsk rock. Ett tecken i tiden på att de klassiska motpolerna alternativt och kommersiellt inte riktigt går att applicera på yngres förhållande till musik.
Internet för samman unga k-popfans från hela världen. Mötet med de koreanska fansen beskrivs i boken som skrämmande i början. Fansen var unga och språkbarriärerna stora.
– Det är också ett oerhört hierarkiskt system. Reglerna är inte uttalade, utan är något man får lära sig. Det är avancerade kösystem till programmen och konserterna. Man ska ses vissa tider, stå i vissa köer och ha med sig en skiva för att få komma in. Och bandets fanclub står högst i rang, säger Johanna Stillman.
– I Korea lyssnar man ofta bara på ett band, vilket skär sig med de internationella fansen. De koreanska fansen är som fotbollssupporters, du håller liksom inte på flera lag samtidigt. Medan vi försöker se så många som möjligt när vi är i Korea, säger Elin Mellerstedt.
Sanna Samuelsson
