Rome, som egentligen heter Jérôme Reuter, gör musik som ofta går under benämningen neofolk, en genre som snarast är att beteckna som antikommersiell och som har en tendens att antingen tråka ut eller chockera den som föredrar det mer lättsmälta.
Vi träffas efter avslutad soundcheck och jag är beredd på att det ska bli en kort intervju eftersom jag är lovad en halvtimme och Jérôme Reuter dyker upp en kvart senare än planerat.
Jag konstaterar att Romes nya skiva, där Joakim Thåström gästar på en låt, har ett mer klassiskt rocksound än hans tidigare skivor där arrangemanget är mer eklektiskt. Jérôme Reuter svarar att han inte gillar att upprepa sig och hela tiden försöker hitta nya utgångspunkter när han ska göra en ny skiva, både tematiskt och musikaliskt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Thåström-cover
Med på skivan är också en cover på Joakim Thåströms låt Fanfanfan. Det är första gången Rome spelar in en annan artists låt.
– Jag känner mig inte bekväm med att göra covers. Jag gjorde ett undantag eftersom Pimme är min vän och jag älskar den låten.
Ja, de har blivit vänner, Jérôme Reuter och Joakim Thåström, genom ett ömsesidigt intresse för varandras musik. Under arbetet med The Hyperion machine ledde vänskapen till att Joakim Thåström sjunger på en av låtarna.
Jérôme Reuter berättar om när han förstod hur stor Joakim Thåström är i Sverige.
– Han sa något om att han gillar min musik i en intervju för ett par år sedan, och ett dygn senare var alla mina Sverigespelningar slutsålda.
Jérôme Reuter är född i Luxemburg men hans släkt härstammar från Spanien, Frankrike och Italien och det finns erfarenhet av kamp mot och flykt från både Francisco Francos och Benito Mussolinis fascistregimer. Skivan Flowers from exile som släpptes 2009 handlar just om spanska inbördeskriget och var ett sätt för Jérôme Reuter att förstå sin komplicerade släkthistoria. Skivan har blivit mycket uppmärksammad i antifascistiska kretsar, samt i Spanien.
– Reaktionen i Spanien var rörande, och många började lyssna på Rome efter just den skivan. Till skillnad från i Tyskland så har spanjorerna aldrig gjort upp med arvet efter sin diktator.
Jérôme Reuters personliga intresse för krig, filosofi och historia har präglat alla skivor han har givit ut, men han påpekar flera gånger att Rome är opolitiska.
– Det är skillnad mellan att vara ett politiskt band och att göra låtar om politik. Jag har inget budskap eller en politik agenda, men jag gör musik om det om intresserar mig.
Personligt om politik
Det personliga perspektivet är hela tiden närvarande i Romes texter, för att fördjupa och förstå tematiken.
– Ideologier är väldigt tålmodiga på pappret, Det enda sättet att visa vad de kan leda till är att berätta om det personliga.
Det personliga anslaget är också märkbart i ett av Romes portalverk, skivan A passage to Rhodesia, som handlar om Bushkriget i Rhodesia, landet som skulle komma att bli Zimbabwe. Jérôme Reuter berättar de vita förlorarnas historia och beskriver känslan av att mista sitt land och bli sviken av omvärlden, men utan att ta deras parti. Idén till skivan fick han redan 2008, men både research- och inspelningsprocessen tog så lång tid att den inte släpptes förrän 2014. Och perspektivet var lika utmanande som det var självklart.
– Det hade varit hyckleri av mig att låtsas vara svart i Rhodesia. Däremot kunde jag relatera till att vara vit och uppvuxen i en privilegierad kontext, och till känslan av att dessa privilegier hotas, säger Jérôme Reuter.
Vägrade spela med rasister
Opolitisk eller inte, för tre år sedan ställde Rome och två andra artister in en planerad spelning i tyska Magdeburg eftersom ett fjärde neofolkband med högerextrema och homofobiska åsikter hade bokats. ”Vi vill inte under några omständigheter kopplas samman med band som förordar rasistiska och homofobiska åsikter i någon form” skrev de i ett gemensamt uttalande på Facebook, och översköljdes av reaktioner av både positiv och negativ karaktär.
– Det där har bara hänt en gång, men ibland måste du sätta ner foten. Typiskt nog så reagerade många med att säga att politik inte har något att göra i neofolkvärlden, men jag var tvungen att dra en gräns. Det bandet var del av en uppenbart högerextrem kontext. Det är inte min sak att försvara eller fördöma andra artisters politiska åsikter, men jag tänker inte dela scen med dem, säger Jérôme Reuter.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Från Rhodesia till Brexit
Den kvartslånga intervjun har blivit till en och en halv timme och jag har ingen plats kvar att skriva på. Dessutom börjar det bli dags att inleda den första av kvällens konserter. Jérôme Reuter går ut och röker tillsammans med sin kollega, gitarristen Eric, som han spelar tillsammans med på denna turné.
– Det blev mycket politikprat med tanke på att vi är ett opolitiskt band, säger Jérôme Reuter.
Under den första av de två konserterna spelar Jérôme Reuter en låt från A passage to Rhodesia som heter A farewell to Europe, en sång som fått en ny innebörd i ett nytt politiskt landskap.
– Den här är för mina vänner i England, säger han.
